Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 7 december 1866, sida 1

Frän Ulricehamn, (Bref till Hand.-Tid:n.) Ulricehamn är en vrå af verlden, som till följe af sitt undangömda läge är föga känd. seograflen lär oss visserligen att det är en i Westergötland belägen stad med några hunIra innevånare, samt att denna stad fordom netat Bogesund, och, på grund af sina gårdsarihandelsprivilegier till Sverges öfriga provinser utskickat såkallade ,,knallar, de der hembygden kallats ,,resehandlare, hvilka .suat omkring med fessingen ) och på sådant sätt drifvit rätt betydliga affärer. Den nya författningen om handelsoch näringsfrihet, välbetänkt och nyttig för landet i sin helhet, har annullerat de företrädesrättigheter, som varit dessa handelsborgare medgifna, till följd hvaraf de ock upphört att tillhöra detta samhälle i vidsträcktare mohn än som kommit och sannolikt ännu kommer på fattigförsörjningens gebit. Det har ock visat sig att lagstiftningen i detta sall så betydligt försvagat Ulricehamns lilla samhälle, att det snart nog går sin upplösning till mötes. De skattdragande innevånarnes antal minskas ärligen, hvaremot fattigvärden ökas. Stadens tjenstemän, som haft sina hufvudsakligaste inkomster af det handlande borgerskapet och deras kringresande handelsbetjenter, måste antingen ätnöjas med en inkomst, som är otillräcklig för det nödtorstigaste uppehälle, eller ock för sina minskade inkomster söka ersättning af stadens qvarvarande innevånare, som derigenom komma att vidkännas en oskäligt hög skattebörda. Detta sednare har antagligen till följd, att alla, som icke af tjensteåligganden eller näringsomsorger måste vars bosatte inom staden, snart välja annan boningsort. Gamla Bogesunds framtid ser alltså ganska dyster ut, men torde äfven kunna betraktas ifrån en ljusare sida. Må denna ljusstråle anses för en hägring; de äro doch många, som tro sig se den förverkligad Ty der hvarje fremling så gerna dröjer fö att njuta af den herrliga natur som omge: staden, och hvarest han af innevånarne med hjertlighet emottages; der hvarken kolers eller någon annan farsot någonsin förpe stat luften; der bördiga åkrar omvexle med löfrika ängar och höga skogbeväxt: berg omkring en större insjös stränder der bör man hoppas att kunna qvarhåll: de innevånare som finnas, och att ny: skola finna trefnad. NN Al, oo a a