Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 6 december 1866, sida 3

Ålerandre Vinet. I det nyligen på svenska utkomna arbetet af Gllicot, kalladt: , Betraktelser öfrer den Kristna religionens närvarande tillstånd, förekommer en kort karaktersteckning af den berömde aflidne religionsläraren Alexandre Vinet, hvilken red:n af H.T. blifvit anmodad i att tidningen meddela; man har t. o. m. gjort anspråk derpå, såsom en gärd åt rättvisan och opartiskheten. I det vi uppfylla denna önskan ej blott af aktning för den person, som framställt densamma, utan ock till följd af framställningens intresse, anmärka vi, att Vinet var en af de varmaste ifrare för en fri kyrka, d. v. s. för den kristna församlingens fullkomliga skiljsmessa från staten, eller för samma mening, som grundat den fria kyrkan (låglise libre) i kantonen Vand, hvarom blifvit taladt i bref från Lausanne af Handelstidningens utgifvare. Guizot delar dock icke denna åsigt, hvars riktighet likväl alla fromma religionsvänner skola, såsom vi hoppas, alltmer erkänna. Vi meddela härefter det ifrågavarande utdraget ur Guizots arbete: Ehuru Alexandre Vinet var född och ständigt lefde och skref i Schweitz, var han dock af fransk härkomst och tillhör Frankrike lika så mycket som Schweitz, ty han kände, förstod och älskade det förra landet lika mycket som det senare och har gagnat den religiösa frihetens och kristendomslifvets sak i Frankrike lika mycket som i Schweitz. Svag och bräcklig som barn, son af en fattig och sträng skollärare, som bestämde honom till en landtprests obemärkta lif, visade han redan från första stunden en brinnande håg för studier och för de perspektiv af intellektuell njutning, som den gamla och den moderna litteraturens mästerstycken öppnade för honom, Man fann honom i sin lilla kammare fällande tårar af enthusiasm och rörelse vid läsningen af Cid. Vid tjugo år var han professor i franska litteraturen i Basel och egnade sig åt att låta hvar och en, som kom på Rhen, eller öfver de Schweitziska Alperna, lära känna, förstå och beundra de stora franska snillena af alla slag och från alla tider. Filosofer och talare, prosaister och skalder, kristna eller fritänkare, katoliker eller protestanter, konservativa eller radikala, anhängare af klassiciteten eller romantiken, alla de män, som utgjort Frankrikes intellektuella och litterära ära, funno i denne lågande Valdensiske methodist en lika så varm, som intelligent och opartisk beundrare. Hvad som är ett förherrskande drag hos Vinet i hans litterära uppsatser och kritiker, det är sympatien. Hvarhelst han träffar några spår, några drag af sannt och skönt, under hvad fana de framträda och med hvilka för honom anstötliga meningar de äro blandade, blir han rörd och känner sig tilldragen; han beundrar och prisar då i högsta grad. Han är en ande, så att säga, öppen från alla håll, och som alltid är färdig icke blott att förstå allt, utan att njuta af allt som förtjenar att tyckas om, om det också blott vore i förbigående och för ctt ögonblick. Denne passionerade beundrare af det sköna, denne så liberale och rättvise kritiker var på samma gång en ren och sträng moralist, en from och ständaktig kristen. Den moraliska iden sväfvar alltid öfver hans litterära omdömen och