Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 5 december 1866, sida 3

ken, måste de vara förlofsade. Denna ö tygelse, ehuru icko fullkomligt tillfredsst lande, skänkte heune glädje, och hon sortsatte sitt bref med större glädtighet. Mai riannes var slutadt på några minuter; sedan hopveks det och förseglades i största hast. Elinor tyckte sig kunna urskilja ett stort W. på ufanskriften; och ej förr var den fullständig, än Marianne ringde och bad betjenten, som infann sig, bära brefvet åt henne på lokalposten. Detta afgjorde saken med ens I Hennes lynne fortfor att vara mycket gladt; men der var en oro hos henne, som ökades alltefter som aftonen närmade sig. Hon kunde kuappast äla någon middag; och då de sedan återvände till förmaket, tycktes hon ängsligs lyssna till ljudet af hvarje vagn. Det var en stor tillf. nor, att mrs Jennings var så mycket syssitt egeb r att hon kunde se le. Thöet bars vad som pas redan hade Mar. mer än en gång blifvit narad af en knackning på någon dörr i grannskapet, då en högljudd sådan. plöt hördes, som icke kunde Eli8 misstagas för någon i ett annat hus nor var öfvertygad, att den förkunnade Willoughbys ankomst, och hlarianne rusade upp och närmade sig dörren. All ting var tyst: detta kunde icke uthärdas många sekunder; hon öppnade dörren, gick några steg fram mot trappan; och återvände till rummet, efter att hafva I en half minut, 1 en sådan , fvertygelsen att hafva härt honom helt naturligt skulle åstadkomma. 1 hänrycknivgen af kunde