Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 5 december 1866, sida 2

giltigt antingen hon reste eller ej; och då hon såg sin mor så förtjust i planen, och sin syster så lifvad och munter, kunde hon icke vara missnöjd med saken, och ville knappast tillåta sig att misströsta om följderna. Mariannes glädje öfversteg nästan alla gränser, och stor var hennes otålighet att komma åstad. Ledsnaden att lemna modren var det enda, som återgaf henne lugn; och i skiljsmessans ögonblick var hennes sorg deröfver omåttlig. Hennes mors bedröfvelse var knappast mindre, och Llinor var den enda af de tre, som tycktes besinna, att skiljsmessan ej skulle räcka evigt. ras afresa egde rum första veckan at Januari. Middletons skulle komma efter om en vecka. Fröknarne Steele voro sortfarande på Barton Park och skulle ej lemna det förrän med den öfriga familjen. XXVI KaäarILILEL. Elinor kunde icke sitta i vagnen tillsammans med mrs Jennings och börja en resa till London under hennes beskydd, och som hennes gäst, utan att undra öfver sin egen ställning, så kort hade deras bekantskap med denna dam varit, så föga öfverensstämde de i ålder och sinnelag, och så många invändningar hade hon, endast några dagar förut, haft mot denna resa! Men dessa invändningar hade aila, med denna lyckliga ungdomsifver, som Maianne och hennes mor lika delade, blifvit öfvervunna och besegrade; och oaktadt hvarje tillfälligt tvifvel på Willoughbys ståndaktighet, kunde Elinor icke bevittna den hänryckning af angenäm väntan, som fyllde hela Mariannes själ och strålade i