Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 3 december 1866, sida 3

lugn; men han, hvad hade han att emotsc? Kunde han någonsin blifva lycklig med Lucy Steele; kunde han, med sin rättrådighet, grannlagenhet och bildning, blifva nöjd med en sådan hustru som hon — okunnig, listig och egennyttig? Hans nitton år hade helt naturlig honom blind för allt utom henne och godsinthet! men de fyra följande åren — år, hvilka om de förständigt auvändas, i så hög grad uppodla förståndet — måste hafva öppnat hans ögon för hennes bri på uppfostran, under det summa tid, af e sällskap och ltthenne tillbragt i ligr vat henne möjligtvis sinniga nöjen, kanske hade berö denna enkelhet, som ca gång gifvit hennes skönhet ,en intressant karakter. Om i den förmodan att han ville gifta sig med henne sjelf svårigheterna åÅ hans mors sida hade synts stora, hur mycket större skulle de icke nu troligtvis blifva, då föremålet för hans förbindelse utan tvifvel var henne sjelf und sen både i rang och förmögenhet. Då dessa betraktelser efter haud plågsamt uppkommo hos henne, gret hon mera för honom än för sig sjelf. Understödd af öfvertygelsen att icke på något sätt hafva gjort sig förtjent af sin närvarande olycka, och tröstad af tron att Edward icke gjort någonting, som förverkade hennes aktning, tänkte hon att hon till och med nu, under första smärtan af det tung: slaget, skulle kunna beherrska sig tillräck: ligt att hindra hennes mor och systra från hvarje missta om sanningen. Och så väl lyckades hon deri, atv då hon för enade sig med dem vid middagen, endas två timmar sedan hennes käraste förhopp