Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 3 december 1866, sida 3

Middleton blef lyckligtvis besparad den förskräckliga enslighet, som hade hotat henne. Könversationen blef just sådan, som Elinor väntat; den framställde ingen enda ny tanke eller uttryck, och ingenting kunde vara mindre intressant än hela deras samtal både i matsalen och salongen. Till den sednare följde barnen dem, och så länge de stannade der, var hon alltför väl öf jortygad om omöjligheten att tillvinna sig Lucys uppmärksamhet, att ens försöka det. De lemnade ej rummet förrän sedan man druckit the. Derefter ordnades spelbordet; och Elinor började undra för sig jelf, att hon någonsin hyst hoppet att få fälle till något samtal på Barton Park. 2 stego alla upp för att göra sig i ordning till spelet. — Jag är glad, sade lady Middleton till Lucy, — att ni icke ämnar sluta lilla stacAnna Marias korg i afton; ty de skadar bestämdt edra ögon ; gramsarbete vid ljus. Och vi den lilla älsklin gen på något annat sätt. så hoppas jag hon icke skall bry sig mye ket derom. Denna vink var nog; Lucy fann sig ögonblickligen och svara ade: — Ni misstager e mycket, lady Mi ddleton; jag väntar endast för att höra om ni kan spela utan mig annars skulle jag redan börjat mitt arbete Jag ville icke för allt i verlden narra de lilla engeln; och om ni behöfver mig vi Ispelbordet nu, har jag föresatt mig at sluta korgen etter soupån. — Ni är mycket ged, — jag hoppas de icke skall skada edra ögon; — vill ni ring; efter ljus? Min stackars hil a ficka skull blifva mycket ledsen, om korgen icke vor färdig i morgon; ty ehuru jag sade hen H i HI i