Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 3 december 1866, sida 2

storien torde knappast kunna uppvisa en så freds lig revolution. Under den sista veckan visste hvar och en att en katastrof var nåra förestående; stämningen tar upphetsad till det yttersta, och fransnännens ställning i hufvudstäden syntes ganska vansklig. Marskalk Bazaine lärer hafva försäkrat flera kapitalister, att allt skulle gå väl ifall man i taden förhöll sig stilla, .ty den komplettaste enighet förefanns meltan Förenta Staterna och rankike angående Mexikos framtid-. Detta synes hafva lugnat befolkningen, enär alla partier äro eniga om, att Mexikos framti l är beroende af Förenta Staterna, och att sistnämnde stater antingen genom ett prötcklorat eller ett vänskapligt understöd skole sörja för den Mexikanska nationens bästa. Att Maximilian uppgifvit Umonen och att Bazaine regerar, tillstås nu öppet a? läryarande fransmän och förnekas endast af få kejserligt sinnade. Nåra mil ttanför hufvudstaden möttes Maximilian, å sin resa till Ori-aba, af befälhafvaren på det errikiska krigsskepp, som ligger vid Vera-Cruz. en tillät honom att fortsätta resan till Nexiko. men ålade honom att inom ett dygn återvända till Vera-Cruz. Innan Maximilian lemnade slottet Chapultepec, afskedade han alla sina tjenars och lät inpacka alla sina effekter. Men detta utfördes så hemligt. att ingen — icke ens furstinnan Iturbide, som betot detta slott — fick veta något derom. Furstinnan blef mycket öfverraskad, då hon mottog Maximilians afskedsskrifvelse, skyndade derföre till honom, men blef icke mottagen. Så snart han var färdig med förberedelserna till resan, utnämnde han Bazaine till regent och hänvisade sina ministrar till honom. Dagen derefter tog han af sina Scenen var rörande; hela se varit innerligt fivillige herrskare. Alla och Maximilian sjelf kunde icke undertrycka sin rörelse. Troligen genom den oro, i hvilken han under de sista dagarne hade varit försatt, hade en annandagsfeber kommit till utbrott. Kejsaren gick tidigt på aftonen till hvila, men nästa morgon (d. 20 Oktober) var han så styrkt, att han steg till häst och, i spetsen för en liten eskort af 20 man, lemnade slottet Chapultepec, för att för alltid säga jsarthronen farv Det var ingalunda obekant uaristerna, att kejsaren kte fly till Europa. erna för de republikanska kårerna vid San is Potosi och general Porfirio Diaz i Oxoaca hade hemligen blifvit underrättade om sakernas tillstånd. Mindre afdelningar utsändes -för att, mellan Puebla och Paso del Macho, uppsnappa den lyende kejsaren. De synas hafva varit temligen säkra på sin sak, men afståndet var alltför stort, och de republikanska trupperna skulle dessutom slå sig igenom franska och kejserliga trupper, innän kunde hinna målet. Fångsten lyckades icke. Den spänning, som förhållandenas utveckling i Mexiko och ovissheten om kejsar Maximilians öde för ögonblicket framkalla, skall näppeligen länge vara. Det mörker, hvaruti det sorgliga slutet af det mexikanska kejsardömet varit höljdt, börjar redan att till en del skingras. Ett från Newyork meddeladt telegram underrättar, att exkejsaren lärer inträffat i Havannah — i denna punkt synas de engelska tidningarne varit bättre underrättade än de franska — samt att unionstrupper besatt Mexikos vigtigaste nordvestliga hamnstad, Matamoras. Då denna stad redan en längre tid varit uppgifven af fransmännen, är densammas besättande med unionstrupper ett tecken till, att Förenta Staternas regering skall understödja Juareg och hans parti, men att vissa vilkor troligen af honom skola fordras innan regeringen lemnas i hans händer. Det juaristiska partiet i Mexiko, som endast andas hämnd mot fransmännen, fordrar, att det icke skall göras dem den allraringaste koncession vid deras afmarsch, men kabinettet i Washington synes hafva en helt annan åsigt. I detta hänseende har ett uttalande i , Newyork Times (som ärer stå Förenta Staternas regering nära), om Shermans och Campbells mission till Mexiko, rätt till stor uppmärksamhet, emedan der i en afgjordt fredlig och vänskaplig ton talas om den franska politiken. Det heter i denna artikel, som fullständigt meddelas af, Independance belge: Man torde påminna sig, att kejsar Napoleon för någon tid sedan sände en utomordentlig fullmäktig, general OCasktelnau, ill Mexiko, med uppdrag att träffa nödiga förberedelser till de franska truppernas bemkallande, kejsar Maximilians thronafsägelse och ordnandet af de franska intressena i allmänhet. Denna mission var af största vigt både för Frankrike och Mexiko. Härmed sammanhänga många vanskliga och grannlaga frågor, såsom t. ex. utrymningen af det mexikanska territoriet och den derpå följande förändringen i regeringen, en fråga af både militärisk och civil beskaffenhet, och som för öfrigt till lika grad berör så väl franske som amerikanska intressen. Enskilda frågor, såsom t. ex. den om upptagandet af tullinkomsterna i en mexikansk hamn för fransk räkning, utsträcka sin verkan utöfver den period, under hvilken den franska ockupationen skall ega rum; andra deremot äro omedelbart sammanhängande med utrymningen af landet och hafva en så stor betydelse, att icke ensamt fransanen kunna lösa dem. Det var derföre af stor vigt för Napoleon, sedan han afsändt sin representant, general Castelnau, försedd med fullmakter för alla möjligen inträflande fall, att tillika vara säker på att finna en af vår rogering bemyndigad underhandlare på stället, hvilken kunde kutera de sväfvande frågorna och tillika sluta öfverenskommelser med hänsyn till de amerikanska intressena, så vidt j dessa måste komma i betraktande. Då kejsar Napoleon inbjöd vår regering att sända en agent för att möta hans ombud och träffa öfverenskommelser så väl med denne som med en agent för Jnarez regering, hade han naturligtvis den åsigten, att det var troligt, det ett mera tillfredsställande resultat skulle uppnås, än om general Castelnau hade handlat ensam. Dan amerkancgka raocaringson Umda iclka d