Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 3 december 1866, sida 2

pp Me UPP VOL RUIP). I UTRIKES, ÖSTERRIKE. Med afseende på det sista krigets sorgliga resultater går det här på samma sätt som förut i Baden och Bayern; det öfverflödar at ömsesidiga beskyllningar om oförsvarliga intriger, brist på påpasslighet, o. s. v. Stort uppseende har väckts af en brochyr utaf general Olam-Gallas, i hvilken hela skulden till olyckorna under höhmiska kriget tillvitas Benedeks ,,vacklande och sig sjelfva motsägande befallningar. Till stöd för detta påstående meddelas oficiella aktstycken, hvilka hittills endast vavit kända inom krigsrätten. Af denna försvarsskrift har endast blifvit tryckt 42 exemlar, uteslutande bestämda till cirkulation: land förtroliga vänner. Icke desto min-, dre har innehållet deraf trängt till offentigheten. Det meddelas nu i tidningen .Presse, att kejsaren på det strängaste örbjudit både Clam-Gallas och Benedek att offentliggöra något ytterligare om det sista fälttåget. De liberala tidningarne i Wien stå på Benedeks sida och förmena det vara orätt att förneka honom samma rätt som Clam-Gallas sjelf tagit sig, nemligen att försvara sig för offentligheten. Fälttygmästare Benedek — så yttrar sig Presse — har aldrig haft att glädja sig åt aristokratiens sympathier. Den framstående ställning, som han innehade under det sista kriget, och den hänsynslöshet, med hvilken han gick tillväga, har förskafat honom ännu flera ovänner. Särskildt nar detta varit fallet bland den höhmiska adeln, som står i slägtskaps-och vänskapsförhållanden till Clam-Gallas. Tidningen meddelar än vidare, ätt de förnämsta re)resentanterna för Böhmens adel redan i Augusti på slottet Czernin hållit ett möte för att uppmana kejsaren att förskaffa Clam-Gallas upprättelse, eller åtminstone emna honom tillfälle att få rättfärdiga sig. Som bekant är, blef nämnde general af krigsrätten icke endast fullkomligt frikänd ör hvarje förseelse under kriget, utan erhöll äfven en mycket smickrande skrifvelse rån kejsaren af denna anledning. Hvad de ömsesidiga beskyllningarne angår, så påstår Benedek, att Clam-Gallas icke efterkommit lians order och derigenom gjort hela fälttägsplanen om intet. Clam-Gallas påstår deremot, att öfvergeneralens planer ro motsägande och vacklande. För bestyrkande af detta påstående anför ClamGallas det faktum, att han, samma dag då han segerrikt framträngt vid Trautenan, fick order att draga sig tillbaka, likasom de från hufvudqyarteret meddelade orderna ständigt stodo i strid mot hvarandra. Benedek deremot har förklarat sig genom operationsjournalen vilja visa, att den första österrikiska armökären (Clam-Gallas) och den första lätta kavalleridivisionen, tillsammans 60,000 man, hvilka stodo norr om Mänchengrätz, gentemot den preussiska första armekåren (Fredrik Karl) och Elbe-armåen (v. Bittenfeldt), hade fått den stämda uppgiften att, långsamt dragande sig tillbaka, uppehålla preussarne så länge, intilldess Benedek slagit kronprinsens arm, för att derefter förena sig med hufvudarmåen och, gemensamt med den, anfalla de tvenne andra preussiska kårerna. Detta skedde emellertid icke; i stället för alt draga sig tillbaka, gick ClamGallas framåt och upptog striden mot 160,000 man preussare, en strid, som nödvändigt måste utfalla illa. Vid Giczia gjordes ett nytt försök att hejda Fredrik Karls armåö, men Clam-Gallas blef åter slagen, emedan — som han sjelf påstår — den å:dje österrikiska armåkåren icke i rätt tid kom honom till hje Efter slaget vid Giczia sände — som kändt är — Benedek sin generalstabschef, Henikstein, till ClamGallas qvarter för att inleda en undersökning öfver förhållandena. Mängden skrek då om förräderi; men så vidt det vill synas, ligger skulden på begge sidor. Emellertid är mingen mellan Benedek och Clam-Gallas sådan, att man i Wien omtalat, det den förstnämnde sändt en utmaning till sin motståndare. ENGLAND. Den tilltagande oron i England för den feniska rörelsen uttalar sig tydligen i ,Globe, och ehuru denna tidning låtsas som om den icke betviflade, att kabinettet i Washington skall bibehålla sin neutralitet i händelse af ett anfall på Kanada af senierna i Förenta Staterna, så nekar densamma likväl icke, att det, angående denna sak, herrskar stark spänning mellan kabinetten i London och Washington. A —