Af Honom räknade, som sammanknöt Det band, som Eder till hvarandra slöt. Och detta sköna band är lika nytt; Ty kärlek, dygd och tro dess trådar spunnit, Och ingen makt ännu det slita hunnit, Fastän ett sekels fjerdedel har flytt. Må städse kärlek, trefnad, frid och ro Betrygga Eder lycka, Edert bo! Och måtte Edra käre söner två, Som skiljda lefnadsbanor ämna följa, Såväl till lands, som öfver hafvets bölja, Blott dygdens och det rättas vägar gå! Att uppfyldt blifver Edra hjertans hopp, Nu och allt framgent under tidens lopp! Må han, den älskade, som seglat af Långt från det dyra fosterlandets stränder, Att skåda andra folk och andra länder ga under på det vida haf, mma åter till vår hamn ildrahemmets hulda famn! r ett älskligt hem för en och hvar; görenhet och godhet här fått gästa, Som räknar ock de arma för sin nästa, tfriheten här sin boning har; Mot vän och främling lika blid och mild, Från flärd och all förställning vida skild. Välsignelse och sällhet önskas Er, Värderade och aktningsvärde tvenne, Vår Kyrkoherde Laurentz och henne, Som mildt behag åt herdatjellet ger. O! må, om så den Högstes vilja är, Guldbröllopsfest en gång få firas här! 117306