klasserna kunna gå för sig nu, då vär tid jemförelsevis är så upplyst och fördomsfri, då sanningen så oemotständligt kan göra sig gällande genom tryckfriheten, och då allmänna tidningar äro så talvika och så spridda. Sedan nu inom alla bildade klasser i Norge och Danmark, så väl adliga som icke alliga, benämningen fröken blifvit allmän, må den väl äfven kunna blifva det hos oss, helst det troligen rätt snart blir af litet hvar kändt, att här, likasom i de andra båda länderna, ingen klass dertill har uteslutande rättighet. Förutom dessa grannländers exempel kunna många andra länders åberopas. I sjelfva Frankrike t. ex. har den lägste borgarens dotter och den högste embetsmannens sammå titel. Vi hafva dock företrädesvis nämnt bruket i Norge och Danmark, emedan folken der äro så nära beslägtade till oss. Och våga vi tro att icke blott de egentligast s. k. skandinaverna ibland oss, utan äfven de, som icke vilja tillhöra denna klass, skola vara ense derom att likställighet inom alla tre rikena i detta fall bör ega rum: En uppmaning härtill af våra grannar vid något skandinaviskt möte skulle vara ändamålsenlig och högeligen att både önska och hoppas, äfven derföre att dessa nu ej sällan hafva svårt att veta huru de skola tilltala våra unga damer; då presentationen skett af damernas egna anhöriga. Men äfven utan sådan uppmaning borde vi väl kunna taga vårt beslut, då förändringen är så enkel och så påtagligen rättvis. Något binder bör väl icke få ligga i adelns mer eler mindre pockande anspråk, då detta saknar all laglig grund. Tiden för förändringen är ostridigt inne. Den som vet huru föraktligt ordet ,,mamsell låter i adelns öron skall erkänna det. Men titelbytet påkallas icke blott af adelns högdragna förakt, utan vida mera deraf att mamselltiteln äfven af giltiga skäl är vanärad, och detta ända till ytterlighet, genom den talrika skaran lättfärdiga qvinnor, som förut kallat sig jungfrur. För den mera tänkande menniskovännen gifves ett i sjelfva verket ännu vigtigare skäl till förändringen, nemligen angelägenheten attförekomma den i moraliskt hänseende mehnliga inverkan, som så allmänt uppkommer af en på orättvisa grunder tillstäld rangklass bland sinsemellan lika bildade flickor. Dessa alla skäl hafva vi visserligen redan i föregående artiklar nämnt, (och der äfven fullständigare utredt), men nu trott oss i korthet böra sammanföra. Uti de familjer som redan hafva vuxna döttrar torde en del föräldrar finna det motbjudande att göra den föreslagna ändringen (t. ex. genom att derom tillsäga sina tjenare). Men äfven dessa föräldrar kunna ju sjelfva börja med den nya benämningen, då de tilltala andras döttrar. Må ingen göra sig bekymmer deröfver att den ifrågasatta förändringen småningom kan blifva alltför allmän. En temmeligen skarp begränsning eger åtminstone rum emellan den egentligen bildade och sjelfständiga klassen å den ena, samt å andra sidan den mindre bildade och i privatlifvet tjenande, för hvilken sistnämnde! klass den vackra benämningen jungfru forthögre tjenande finnes visserligen en och annan med kunskaper och verklig bildning, och dessa förnekar naturligtvis ingen deras rättmätiga utmärkelse äfven i benämningen. Dessutom vittnar Frankrikes exempes att någon olägenhet icke uppkomfarande torde vara lämpligast. Bland dei mer af en långt utsträckt gemensamhet uti ifrågavarande fall. Det är icke heller mamselltitelns allmänlighet, utan just dess icke-allmänlighet som föranleder obehaget att benämnas med en titel, hvilken, genom frökenklassens frånskiljande, icke blifvit nog allmän, utan tvärtom tillhör en sådan egen och afskiljd klass, som numera, just genom missbruket af dess titel, blifvit vanärad. Denna anmärkning bedja vi läsaren synnerligen beakta. Deruti ligger också en fullständig vederläggning af ett inkast som vi vänta oss, nemligen att af de angifna ändamålen för titelförändring åtminstone ett icke skulle vinnas, emedan frökentiteln nogien framtid skulle komma att på samma sätt vanhedras som nu sker med mamselltiteln. Att dett.. inkast vederlägges af förestående anmärkning styrkes af förhållandet i Frankrike, der ingen finner sig förnärmad eller vanärad af att kallas mademoiselle, just derföre att denna titel är allmän för alla bildade klasser. De många angifna fördelarne af titelförändringen vinnas således alla, utan undantag, och dertill måhända en annan aft. o. m. vida större vigt än de angifnaDenna har icke ännu blifvit nämnd, emedan vi hittills med tystnad förbigått den föreslagna sociala reformens inflytande på adelsinstitutionen i dess allmänhet — ett inflytande, som vi vidare skola yttra oss om i nästföljande artikel. I våra dagar har bruket att äfven i dagligt tal kalla magistrar sör doktorer blifIl vit allmänt, och detta titelbyte försiggick på den korta tiden af några få månader. Hvarföre skulle då icke bruket att kalla lalla bättre flickor för fröknar lika lätt kunna tillvägabringas? Skälen till förändring lär bland flickorna vida mera maktpåligTgande och giltiga än bland magistrarne; ty utom det att osrälseflickan har fullt ut ssamma rättighet att kallas fröken som den sadliga, så har magistertiteln — om än missbrukad bland yngre prester — dock icke i något hänseende blifvit moraliskt vanärad, -I hvilket deremot nu i så ytterlig grad är -I händelsen med mamsellbenämningen, såsom vi här (just med afsigt) mer än ofta an4