Benämningen Fröken tillhör sullkomligen lika lagligt och lika lämpligt hvarje bildad flicka af ofrälse klass, som den tillhör adelsmannens dotter. IV. Uti de 3:ne töregående artiklarne hafva vi belyst icke blott olagligheten och obilligheten i adelsmännens försök att af sina döttrar skapa en rangklass framför alla andra lika bildade flickor, utan också de många beklagliga följderna af denna orättvisa. I denna 4:de artikel skola vi kasta en blick på det mera historiska af frågan, samt på utsigterna för den ifrågasatta sociala reformens lyckliga genomförande. Ännu i törsta hälften ar 1600:talet var det endast prinsessor som kallades fröknar. Drottning Christina t. ex. benämndes så. innan hon tillträdde regeringen. Någon tid derefter antog , wögadeln denna benämning för sina döttrar, och försökte ifrigt att uteslutande tillegna sig den Men ,lågadeln blef deröfver missnöjd, förmenande sig hafva samma rättighet; och slutet blef icke blott att äfven den (låg. adeln) enhälligt kallade sina döttrar fröknar, utan också att sjelfva de förut all mänt begagnade benämpingarne, högadeloch ,lågadel alldeles försvunno. Dessa resultater bereddes sannolikt äfven af Car XI:s kloka regering. Titelstriden hade emel lertid varit föremål för uppbrusande trä tor äfven på riddarhuset, der högadeln öf verröstades. Men äfven om adeln enhäl ligt skulle hafva förenat sig, så kan na turligtvis ett sådant beslut, taget af ett en da stånd, ingalunda vara bindande för d öfriga. Adeln har nemligen för ingen de kunnat förhindra andra stånd att äfve kalla sina döttrar fröknar, och detta me