Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 30 november 1866, sida 2

att synas till sin fördel. Elinor såg och I beklagade detta värdslösande af talanger, som genom uppfostran kunde blifvit så uppodlade, men hon såg, med mindre ömma känslor, den fullkomliga brist på noggrannhet, redlighet och sanningskärlek, som hennes artighet, uppmärksamhet och smicker på Barton Park förrådde, och hon kunde icke finna något varaktigt nöje i en persons sällskap, som förenade falskhet med okunnighet, hvars brist på bildning hindrade något mera intressant samtal och hvars uppförande mot andra gjorde hvarje uppmärksamhet och artighet mot henne sjelf fullkomligt utan allt värde. — Ni skall säkert finna min fråga mycket besynnerlig, sade Lucy till henne en dag, då de tillsamman gingo från Barton Park till villan, — men, väg mig, är ni personligen bekant med er svägerskas mor, mrs Ferrars? Elinor fann frågan mycket besynnerlig, och hennes min uttryckte det, då hon svarade, att hon aldrig sett mrs Ferrars. — Verkligen! utropade Lucy, — det förvånar mig, ty jag trodde att ni någon gång måste ha sett henne på Norland. Då kan ni kanske icke säga mig hurudan hon är? Nej, svarade Elinor, som ogerna ville yttra sitt verkliga omdöme öfver Edwards mor, och ej heller var särdeles angelägen att tillfredsställa hvad hon ansåg som näsvis nyfikenhet, — jag vet ingenting om henne. — Ni tycker säkert att jag är mycket besynnerlig, som frågar efter henne på ett sådant sätt, sade Lucy, betraktande Elinor uppmärksamt då hon talade, — men kanske det kan finnas skäl — om jag blott