Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 29 november 1866, sida 3

Benämningen Fröken tillhör sallbomligen lika lagligt och lika lämpligt hvarje bildad flicka af ofrälse klass, som den tillhör adelsmannens dotter. II. Att så förhåller sig som öfverskriften angifver, styrktes i föregående artikel äfven genom en konglig förordning. Derjemte utreddes i samma artikel att den olikhet i titulaturen, som nu delar lika bildade flickor i 2:ne skiljda klasser, är en orimlighet, som leder till mehnliga följder för dem båda, icke blott i socialt utan äfven moraliskt hänseende. — Nu vilja vi, till ytterligare stöd för vårt ändamål, yttra några ord om raug i allmänhet och frökerrang isynnerhet. Det förutnämnda missnöjets befogenhet, härledande sig dels från ifrågavarande sociala ech moraliska onda, dels från mamsellstitelns allmänna och svåra vanhedrande, inses nog äfven af adelns bättre medlemmar; men de öfriga af denna klass invända vanligen att noga utpräglad rang för olika samhällsklasser är nödvändig för ordningens skull, och att frökentiteln derföre bör såsom hittills inskränkas till den adliga klassen. Vi, för vår del, anse deremot hela rangsystemet beklagligt, å minstone i de festa fall. Att rang til följe af tomma titlar, utan egen förtjenst, är i sjelfva verket skadlig både för samhället och den betitlade individen behöfver ej utredas, ty derom är bland opartiska icke mer än en tanke, åtminstone hvad manliga titlar angår. Mindre allmänt gillad torde vår enskilda öfvertygelse vara, att äfven sådan ordentlig rang, som i statens tjenst förvärfvas, är att anse blott såsom ett nödvändigt ondt — nödvändigt för att väcka ansträngning och täflan, men ännu mer för att åstadkomma lydnad hos underordnade. Detta gäller om statens män, och torde företrädesrättigheten äfven hos dem icke böra utsträckas längre än som för det politiska samhället är nödvändigt. Måhända borde, utom i nämnde fall, åldern vara den bestämmande ordningen,