Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 28 november 1866, sida 3

bara, mamma, huru förbättradt det blifvit sedan jag var här sist! Jag tyckte alltid att det var ett sådant sött ställe, min fru! (vändande sig till mrs Dashwood), men ni har gjort det så sörtjusande! Se bara, syster, hur trefligt allting är! Hvad jag skulle tycka om att sjelf hafva ett sådant ställe! Skulle inte du också, Palmer? ; Mr Palmer svarade henne icke och lyfte icke en gång ögonen från tidningen. — Mr Palmer hör mig icke, sade hon skrattande; — ibland gör han det aldrig. Det är så löjligt! Mrs Dashwood kunde icke låta bli att se på dem båda i högsta förvåning. Mrs Jennings talade emellertid så högt hon kunde och fortsatte sin berättelse om deras örverraskning, aftonen förut, att se deras vänner, utan att afbryta förrän allting var sagdt. Mrs Palmer skrattade hjertligt vid minnet af deras förvåning, och alla kommo öfverens om, att det hade varit en mycket angenäm öfverraskning. — Ni kan föreställa er huru glada vi alla blefvo att få se dem, tillade mrs Jennings, lutande sig framåt mot Elinor och talande lågt, som om hon tänkte att ingen annan skulle höra det, oaktadt de sutto på olika sidor om rummet; — men likväl kan jag icke låta bli att önska, det de icke hade rest så fort, eller tagit en så lång omväg, — de reste nemligen om London för några affärers skull — emedan min dotter icke är riktigt frisk. Jag ville, att hon skulle stanna hemma och hvila i förmiddag, men hon ville följa med oss; hon längtade så mycket att få se eder alla! Mrs Palmer skrattade och sade, att det icke skulle skada henne.