Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 28 november 1866, sida 2

Specielt höra hit materialförvaltare samt le kuskar och drängar med sitt underberäl af furirer och öfverkuskar, hvilka iro att fördela på de olika vapenslagen för befordrandet af deras tross. Chefen kallas 2:dre intendent. Fältpredikanter tillsättas vid de särkilta afdelningarne, så långt tillgången på disponibla fältprester det medgifver. Till den icke-stridande afdelningen räkna vi äfven den auditör, som bör finnas i hvarje militärdistrikt, men som icke må anlitas oftare, än då mål af sådan beskafsenhet förekomma, att ett juridiskt biträde anses särdeles behöfligt. Några fast aflönta instruktörer finnas här icke 53). Den icke-stridande afdelningen i hvarje militärdistrikt har till chef en intendent, och i spetsen för det hela står öfversteintendenten 2), som alltid är medlem af krigsdepartementet. För trossen erfordras vid mobiliseringar ett betydligt antal hästar, som då måste anskaffas på ett eller annat sätt 55). I fred, då trossen fortskaffas med skjuts eller uppbådade hästar, hyras några hundra hästar för att 20 dagar hvarje år begagnas vid kuskarnes inöfning. De icke-stridandes fredsstyrka är cirka 6,000 man. I krigstid förstärkas de icke-stridande med manskap ur rekrytklassen och reserven och befäl ur den senare. en förvaltningspersonal, så transporteras dit från kommissariatet de dertill erforderliga personer. 33) Någon instruktion i samma mening som i rekrytskolorna för de olika vapenslagen förekommer här egentligen icke, då man undantager den undervisning, som meddelas kuskarne i ridning och körning. Då till kuskar ej tagas andra personer än sådana som äro vanda att sköta och köra hästar och som, bara de lära det senare någorlunda väl, ej behöfva kunna rida som hussarer, så bör denna undervisning mycket väl på 20 dagar, eller den tid som kavalleriets årliga öfningsmöten (de längsta) böra räcka, kunna bestridas af furirer och öfverkuskar, hvilka i artilleriets rekrytskola genomgått en kurs i ridning och körning. Räkenskapsförare och handtverkare underkastas en pröfning för utrönandet af huruvida de besitta erforderliga kunskaper och insigter. Sedan de bestått denna pröfning, erhålla de, der sådant behöfves, nödiga anvisningar med afseende på tillämpningen af deras yrkesskicklighet. I vissa fall torde äfven en årlig repetition af dessa anvisningar vara nödig. Längsta undervisningen är nödvändig för en del af sjukvårdspersonalen, men den erhålles under tjenstgöring på de sjukhus, som i och för de årliga rekrytmötena måste finnas ett i hvarje militär-distrikt, hvadan den icke tarfvar några särskilta instruktörer. 51) Se här förslag till de icke-stridandes rangordning, hvarvid den motsvarand graden i armåen alltid utsättes inom parentes: öfverste-intendent (öfverste), intendent (öfverste-löjtnant), 2:dre intendant tygmästare och i:ste reservläkare (major), tygkapten, examinerad reservläkare och öfverkommissarie (kapten), oexaminerad reservläkare, fält-apotekare, 1:ste reservhästläkare, äldre kommissarie, sjukhusförvaltare, tygförvaltare och materialförvaltare (löjtnant), yngre kommissarie, ammunitionsförvaltare, fält-farmaceut och verkmästare (underlöjtnant), reservhästläkare och skrifvare (fanjunkare), furir, reservfältskär och handtverkare (sergeant), öfverförbindare, sjukvaktare och öfverkusk (korporal). 55) I Preussen föres uti kretsarne förteckning öfver alla der befintliga privata personer tillhörige för krigsbruk duglige hästar, hvilka egarne i krigstider måste vara beredde att, emot en lämplig ersättning, på reqvisition lemna till armöen. Denna resurs pegagnas dock endast i nödfall, då hästar icke stå längre att få köpa till rimliga priser. 2 — — — Us, J A— A—