Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 27 november 1866, sida 3

mamsell fordrar att personens namn tillägges, hvilket gör tilltalet så mycket tyngre och besvärande som vi ännu ej kommit oss i gång med att använda ordet Ni. En vördnadsvärd, äldre meddelare till vårt blad har upptagit denna fråga till allvarsam behandling, läggande på densamma synnerlig vigt. Hvad han i den delen anför är ej blott upplysande, utan behjertansvärdt. Tiden synes 0ss också nu vara inne att äfven med denna sak komma till handling. Det finnes för oss tidningsredaktörer elt sätt att praktiskt härtill medverka, nemligen att vi begagna ordet fröken i st. för mamsell vid de tillfällen då sådant kan komma i fråga, t. ex. då vi tala om artister, författarinnor, m. m. Vi kunna äfven vid andra tillfällen hålla saken vid lif, t. ex. genom att återgifva framställningar i ämnet sådana som den här nedan förekommande. Handelstidningen är för sin del redobogen att gripa verket an med denna reform, under förutsättning att vi ej blifva ensamma, utan att åtminstone några af våra kolleger gilla och biträda saken. Ty att ,,allena kämpa mot en verld — dertill bekänna vi oss ega hvarken kraft eller håg, särdeles när det gäller det täcka könet, om vi ock borde kunna påräkna att inom detsamma ega några bundsförvandter. Vi begynna här meddelandet af den ifrågavarande uppsatsen. Benämningen Fröken tillhör fullkomligen lika lagligt och lika lämpligt hvarje bildad flicka af ofrälse klass, som den tillhör adelsmannens dotter. I Denna citation är hämtad ur ett år 1865 utkommet häfte, kalladt , Svenska Rang-ordningarne.s Der förekomma nemligen rörande benämningen Fröken följande anmärkningsvärda upplysningar: Benämningen Fröken, hvilken efter trettioåriga kriget, och synnerligast efter Fredrik I:s hitkomst, infördes från Tyskland, har man nu i Sverge, likasom från längre tider tillbaka i Norge, Danmark och Tyskland, börjat att, utan allt afseende på adelskap, tilldela alla oförvitliga och bisdade fruntimmer som ej äro eller varit gifta. — — — , Förut användes newligen äfven i de högsta klasserna benämningen Jungfru, såsom ännu i dag sker i alla från Kongl. Maj:t utgående reskripter och utslag. Länge har adeln i Sverge, utan någen dertill i previlegier eller författningar gifven anledning, ren tvärt emot de grundsatser som redan af konungarne Carl XI och ÄÅII blefro uttalade, gjort uteslutande anspråk på Frökenbenämningen för sina ogifta döttrar, på bur. låg samhällsställning dessa än må hafva befunaia sig; så att döttrarne af en adlig stalldräng hafva blifvit kallade fröknar. under det döttrarne af hans husbonde, den icke adlige possessionaten, ingalunda ansetts berättigade till denna benämning. Den adlige korporalens döttrar hafva så blifvit titulerade, men ej den icke adlige generalens, — den adlige kopistens eller kanslistens. men ej de icke adliga rådernas eller presidenternas döttrar o. s. v. Så lyder en anmärkning å sidan 70 uti nämnde ,,Rangordningar. Ytterligare anföres der (sid. 9, 16 och 17) att hvad om ,tivinfolken stadgades redan år 1680, ordagrant qvarstår i den af Kongl. Maj:ts senast utfärdade allmänna Rangordningen, nemligen den af 17147). Uti denna förordnas att äfven adelns qvinnor (likasom adelns män) icke hafva rang framför ofrälse, samt att ,,de urinnor som ogifta äre skola hafva rangen sins emellan efter åldern, nemligen efter som de gamla äro. Ingen af dessa stadganden har sedermera blifvit upphäfd. De fortfara båda att äfven nu vara gällande, utan ringaste förändring. För många af våra läsare torde dessa upplysningar om ,fröknar och ogifta qvinnor i allmänhet vara både okända och oväntade. Nästan allmänt föreställer man sig alt frökenbenämningen är förbehållen ensam för adeln, och att denna dess rättighet någorstädes finnes antecknad, t.ex. i adelns privilegier, såsom förhållandet är med rättigheten att kallas baron eller grefve. Och likväl äro dessa förmodanden fullkomliga misstag. Då vederbörande icke kunna bestrida denna anmärkning, svaras vanligen att frägan i alla fall är af helt ringa vigt, då den blott rörer en lumpen titel för flickor, och att talet derom härleder sig endast från afund och småaktighet. Vid närmare eftersinnande finner man dock att äfven dessa påståenden äro ogrundade. De utgöra emellertid adelns förnämsta, ja ensa försvar, för bibehållandet af dess ifr varange sjelstagna exclusiva privilegium, och torde af sådan anledving förtjena en närmare granskning: Vi finna då, till en början, att den olikhet i titulaturen, som pu delar lika bildade flickor i tvenne skiljda klasser, har til påföljd, att en stor dei af den ena klass (den adliga) yfves t. o. m. från yngre åren, och derigenom ingalunda vinner i moraliskt hänseende; medan deremot den andra klassen (den icke adliga) ofta nog intages af en lika skadlig, fastän fullt beiogad förtrytelse, genom att ick ! lan finna sig förbisedd af flickor ur den förstnämnda klassen, om än dessa äro — I XY UOÖa csadan An huifiit fönrednadt Am Pang I an