Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 27 november 1866, sida 3

En etikettssraga. som tillika är en social fråga. Titlar äro fullkomligt berättigade, när de utmärka en persons lefnadsställning, med särskild hänsyn till hans yrke. Man vill veta, när man träder i beröring med en obekant person, om han är embetsman, jordbrukare eller annan näringsidkare. Har han dermed upphört, då han t. ex. är pensionär, vill man veta hvad ham varit, hvadan titelns bibehållande, med ett ,.f. d. framför, synes oss vara ganska på sin plats. Deremot äro titlar, som icke angisva personens lefnadsställning och förrättning, utan fastmer någonting annat, förvillande och förkastliga. När en jordbrukare ell er bruksegare tituleras ,kammarherre, ,hof. marskalk eller , ötrerhofjä igmiistare m utan att han har någon egentlig hoscharge, så är detta en falsk skylt, hvilken tillika har den olägenheten att hos nationen nära falska föreställningssätt om arbetets beder samt uppmuntra flärd och fåfänglighet. Det är i sin ordning att den ogifta qvinnan skiljes i benämningen från den gifta. Man hade i den delen af ålder i vårt språk de båda vackra orden: fru och jungfru. För båda inkommo sedermera fransyska benämningar , madame