Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 27 november 1866, sida 3

vida underlägsna i bildning och verkligt irde. Redan dessa båda anledningar till disharmoni i hela det bildade qvinnokönets moraliska utveckling och lyckliga sammanlesnad äro sannerligen af icke ringa vigt. Ilärtill kommer en synnerligen kränkande känsla äfven hos den förbisedda flickans föräldrar, anhöriga och vänner — en känsla som väckes då man hör den oskyldiga, blyga, ädelt bildade dottern benämnas och tilltalas med samma titel. som den stora skaran littfärdiga qvinnor nu så allmänt tillegnat sig. Mamseller kalla dessa sig icke förr än sedan de upphört att vara sedliga, och just till följe deraf, ty den derefter alltid växande fräckheten och fåfängan mana dem dertill, hvarjemte de herrar som uppehålla dem uppmuntra dem till titelbytet. Mamseller kallas äfven tjenarinnor på värdshus. Ja mamseller lära också qvinnokönets utskum osedlighetens högsta representanter på sa ohyggliga ställen — kalla sig, och sägas redan länge och utan undantag hafva gjort det. Att då höra en bättre flicka, der oskulden ofta nog strålar i hvarje blick, tilltalas med denna samma titel, kan ju ej annat än väcka skärande missljud. hos alla dem som intressera sig för henne, och kränkningen är så mycket större, som afsigten med en titels utsägande alltid är att visa aktning för den man talar vid. Känslan af det så ytterligt oridderliga i nämnde sall gör sig också högeligen gällande hos personen, som uttalar den numera minst sagdt obehagliga titeln, synnerligast som man i ett samtal nödgas idkeligen upprepa den. Man söker visserligen, så mycket möjligt r, att godtgöra sin ohöflighet, genom att äfvenledes idkeligen tillägga namnet till titeln, men detta hjelper ingalunda tillsyllest; hvarförutan samtalet derigenom blir tillkonstladt och långsläpigt. Deremot då titeln fröken begagnas, tillägges ej namnet, emedan det icke af behofvet påkallas. Nutidens grofva vanhedrande af den fordom aktningsvärda mamselltiteln är anledningen att så många bättre flickor på senare tider önska utbyta den mot den vida vackrare benämningen jungfru, och skulle säkerligen också göra detta byte, om de icke befarade att derigenom anses alltför egna — en tillvitelse som flickor, mer än andra, önska undvika. I nästföljande artikel skola vi, 1 sammanhang med vårt syfte, granska den rang som förmenas åtfölja frökentiteln.