Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 27 november 1866, sida 2

— Jag gar ul byn ior at se tull mina I hästar, sade han, — eftersom frukosten icke jär färdig; men jag skall straxt vara tillI baka. Då Edward återkom, uttryckte han sin beundran öfver den omgifvande vackra naturen: på sin promenad till byn hade han sett många delar af dalen till dess fördel, och sjelfva byn, belägen mycket högre än villan, erbjöd en utsigt öfver det hela, som i hög grad behagat honom. Detta var ett ämne, som ådrog sig Mariannes uppmärksamhet; och hon började beskrifra sin egen beundran af dessa scener och fråga honom mera omständligt angående de föremål, som synnerligast frapperat honom, då Edward afbröt henne med att säga: — Ni får icke fråga för mycket, Marianne; kom ihåg att jag icke har någon kunskap i det pittoreska, och jag skulle förolämpa er med min okunnighet och brist på smak, om vi ingå i närmare granskning. Ni måste vara nöjd med den beundran, jag kan fö Jag kallar det en mycket vacker trak a, akogarne tyckas wara salla af vackert timmer, och dalen ser treflig och snygg ut, — med rika ängar och flera nätta bondgårdar spridda här och der. Det motsva rar riktigt mitt begrepp om en vacker trakt, emedan det förenar skönhet med nytta — och jag vågar påstå, att den äfven är pittoresk, emedan ni beundrar den; jjag kan gerna tro den vara full af klipI por och uddar, grå mossa och snår, men allt detta har intet värde för mig. Jag jvet ingenting om det pittoreska. i — Jag fruktar, det är blott alltför sannt,