kades man först att berga två man, som genas fördes ut till kuttern, hvilken låg och höll på nå got afstånd. Vid andra försöket räddades ytter ligare två man, hvilka äfven lyckligen utförde till kuttern. Vid det tredje försöket befann sig fartygets befälhafvare jemte sin äldste son (er yngre son om 14 års ålder var bland de föru räddades antal) nu qvar på vraket. Sonen, er yngling om 20 års ålder, var genomvåt, utmattar af ansträngningar och kanhända äfven förfruser samt kunde ej hjelpa sig sjelf från stället. Kap ten Olsson gaf under smärtans tårar tillkänna, at han ej ville skiljas från sin son. Lotsarne gåfvc honom dock det heliga och tröstande löftet, at äfven hans son skulle af dem blifva räddad, hvarefter kaptenen nedtogs i båten och utiördes til kuttern. Fjerde eller sista gången båten återkom till vraket, kastade sig den yngste af Sandhamnslotsarne F. Winberg upp på däck, åtföljd af der näst yngste lotsen V. Ekberg. Uppkomna på vraket, och sedan man kastat en lodlina till dem föl att få någon styrsel på båten, var den siste återstående af besättningen, eller kapten Olssons son. i så svagt tillstånd, att han endast kunde utsträcka sina armar emot den framskyndande lotsen Winberg, ständigt öfverspolad af brottsjöar, bar honom då akterut och fick honom ned i båten biträdd af Ekberg. Han utfördes genast till kuttern, men under seglingen in till Sandhamn utandades den skeppsbrutne ynglingen sin sista suck i fadrens armar. Under hela detta räddningsarbete var äfven der andra kuttern, bemannad med lotsar, ute i händelse af behof. Man kan nogsamt föreställa sig de svårigheter, ansträngningar och mödor, som Sandhamns lotsar haft att bekämpa vid räddande af dessa sex menniskolif, då arbetet härvid upptog nära sju timmars tid under en stormig och ruskig Novembernatt; ty de räddade kommo förs i land vid Sandhamn kl. 3 på morgonen, utan at för öfrigt hafva kunnat berga det ringaste af kläder och effekter, men der man egnade dem all möjlig omvårdnad. Enligt kapten Oissons berättelse hade fartyget hela Söndagen varit läck, och då han under shöstormen på vinst och förlust kommit innanför bojarne vid inloppet till Sandhamnsleden, var det nära att sjunka och ville knappt styra, utan dret åt lä om farvattnet. Man hade försökt att utsätta båten, men en sjö bortryckte den, dervid brädgången sönderslogs, hvarigenom sjön inrusade så mycket våldsammare. Kapten påstår, att om det varat ännu några minuter innan fartyget sattes på strand, hade man bestämdt sjunkit. En lycka i olyckan var, att fartyget strandade på det enda ställe å Korsö, der någon lifbergning är möjlig. Fartyget anses blifva vrak. Man har i Måndags bergat en del af inventarie-persedlarne m. m. Befälhafvaren jemte den räddade besättningen äro uppkomne till Stockholm för-att afgifva sjöförklaring. Den döde ynglingen kommer att begrafvas ute vid Sandhamn, nära scenen för detta beklagansvärda skeppsbrott. — Nya tulltazan berättas hafva blifvit af regeringen utfärdad, utan de af ständerna med liten röstöfvervigt i voteringarne beslutade nya införseltullarne ä ost, mjöl, gryn och metalltråd. — Ordensulnämningar. Kejsaren i Ryssland har utnämnt till riddare af St Stanislai-ordens andra klass med Kronan: öfverintendenten F. Dardel; af S:t Ann2ordens andra klass: professoren, frih. A. H. E. Fock; samt af sistnämnda ordens tredje klass: professoren I. C. Boklund och sekreteraren vid central-komiten för industri-expositionen i Stockholm, kammarherre G. Falmehjelm. — Medalj. Ullsorteraren vid ullkontoret i Norrköping Anders Andersson Rifwe, hvilken alltsedan ullkontorets inrättande år 1831 varit såsom ullsorterare derstädes anställd och under tjenstetiden utmärkt sig genom särdeles nit, skicklighet och pålitlighet, har erhållit medaljen i silfver af åttonde storleken med inskrift: ,,Ilis quorum meruere labores, att i högblått band med gula kanter bäras å bröstet. — Anslag till privat landtbruksskola. Regeringen har beviljat ett anslag för en gång af 1,000 rdr åt agronomen H. A. Wulff, såsom bidrag till anskaffande at fullständig undervisningsmateriel vid den af W. inrättade enskilda landtbruksskola å Aplerums egendom i Södra Möre härad. — Svenska statsskulden för jernvägsanläggningar utgjorde den 1 Juli detta år 66,528,055 rdr 93 öre. — Militärsällskapet. Efter generalmajor Lindenerentz, som i följd af sin flyttning från hufvudstaden lemnat vice-ordförandeplatsen i militärsällskapets dircktion, har öfverkommendanten generalmajor U. F. Sandels blifvit vald till militärsällskapets vice ordförande. — Krigsakademien. Kompani-officeren derstädes, löjtnanten vid Helsinge regemente K. R. P. Reuterskjöld, har erhållit entledigande frår förstnämnda befattning, och är löjtnanten vid Uplands regemente, frih. W. G. de Geer, förordnad att intill slutet af år 1868 tjenstgöra såsom kompani-officer vid krigsakademien. Landsorten. Karlstad. Vinter. Verml. tidn. skrifver Vi hafva nu en rask vinter, men bar backe, ehuru det endast några få mil härifrån är slädföre. Resande berätta, att från Molkom till Filipstad släd