Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 23 november 1866, sida 2

älskar honom uppriktigt, och misstanken om hans redlighet kan icke vara plågsammare för er sjelf än för mig. Den har varit ofrivillig, och jag vill icke uppmuntra den. Jag tillstär, att jag blef bestört öfvor förändringen i hans sätt i dag på morgonen, han talade icke likt sig sjelf och besvarade icke er vänlighet med någon hjertlighet. Men allt detta kan förklaras af en sådan ställning af hans affärer, som ni antager. Han hade just skiljts från min syster, hade sett henne lemna rummet i den djupaste bedröfvelse, och om han, af fruktan att förolämpa mrs Smith, kände sig nödsakad att motstå frestelsen att snart återvända hit, och likväl visste att han genom att afslå er inbjudning, genom att säga att han reste bore på en tid, af vår familj skulle anses spela! en oädel, en misstänksam rol, kunde han väl vara förlägen och förvirrad. I ett sådant fall, tycker jag en öppen och ärlig bekännelse af hans svårigheter skulle hedrat honom mera, och på samma gång varit mera öfverensstämmande med hans vanliga karakter, — men jag vill icke resa invändningar mot någons uppförande på en så oädel grund, som en olikhet i omdöme, eller en afvikelse från hvad jag anser rätt och passande. — Du talar mycket bra. Willoughby förtjenar säkert icke att blifva misstänkt. Ehuru vi icke hafva känt honom länge, är han ingen främling i denna del af verlden, och hvem har någonsin talat illa n honom? Om han varit i en sådan illning att han kunnat handla oberoende och genast gift sig, kunde det hafva varit besynnerligt att han lemnade oss utan att på en gång tillstå allt för mig, men