Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 22 november 1866, sida 2

ä m ryker, förmodar jag, sade EliJa, utropade han i samma ifriga ton, i allt, som tillhör den, — i ingen belighet eller obeqvämlighet skulle den olikhet vara märkbar. Då, och t då, under ett sådant tak, skulle ing kanske blifva lika lycklig på Combe, som jag varit på Barton. Jag smickrar mig med, svarade Elitt ni till och med under olägenheten ttre rum och bredare trappor, hä-. er skall finna ert eget hus lika felsom ni nu gör detta? Det gifves visserligen omständigheter, Willoughby, som kunde göra det i trad behagligare för mig; men detta skall alltid hafva ett anspråk på illgifvenhet, som intet annat möjligtan dela. s Dashwood såg förnöjd på Marianne, rackra ögon så uttrycksfullt voro de på Willoughby, att de tydligt ute huru väl hon förstod honom. (Forts.)