22) Hästantalet är, liksom vid fältsquadronerne, endast beräknadt för underbefäl och trupp. Alla kavalleri-officerare rida sina egna hästar, hvarföre de af staten erhälla lämplig ersättning. 23) Hälften af hela det för samtliga kavalleriets underbefäl och manskap i fredstid erforderliga hästantal, 1,620 stycken, anskaffas och underhålles på statens beköstnad. Vid rekrytundervisningen och i de ridskolor, som kunna komma att af staten inrättas, t. ex. vid den militära högskolan, användas uteslutande dessa hästar. Under de tider de icke begagnas, inackorderas de på landet. Andra hälften af kavalleriets hästar, äfven 1,620 stycken, anskaffas genom lega. I tred begagnas de blott under de årliga mötena. Skadas de eller stupa itjensten, ersättes egaren i enlighet med särskild, för sådana fall gällande föreskrift. För legan kunna följas 2:ne systemer, af hvilka dock det ena har så afgjorda och af hvarje kavallerist lätt insedda företräden framför det andra, att detta sednare blott bör komma i fråga som supplement till det förra, i den mån detta skulle visa sig otillräckligt. Det ena systemet består deri, att staten träffar öfverenskommelse med så många kavallerister, inom gränsen af det bestämda antalet, som dertill äro mäktige och villige, att, emot en betingad summa och på noga föreskrifna vilkor, hålla sig sjelfva med mönstergill häst. Det andra systemet, som endast bör i nödfall begagnas, är entreprenad, då den minstbjudande, på viss längre tid — minst 5 år — ställer mönstergill häst till statens disposition. afven förtjenar påaktas det system, som följts i det förra konungariket Hannover ända till landets eröfring af preussarne. I kavalleriet derstädes tjenade många bondsöner, som, när de genomgått rekrytskolan, hempermitteradesjmed häst och mundering.