Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 21 november 1866, sida 2

Det egendomliga inträffar dock här. att frih. Knut Bonde icke är valbar inom kommunen förrän efter den 29 November, om han är det då, hvadan ett uppskof skulle beslutas i den redan till en föregående dag utsatta valförrättningen, något hvarör konungens befallningshafvande i länet ä ärskildt intressera sig, oaktadt denghet bör ega nog takt att icke inverka på sådana angelägenheter, vare sig såsom embetsmyndighet eller personligen. Länsstyrelserna utgöra en del afregeringsmakten, som genom representationen kontrolleras, och då den nya grundlagen detta oaktadt ej uteslutit landshöfdingarne, lika litet som medlemmarne af konungens råd, från rättigheten att kunna väljas till representanter, så böra de vara nöjda dermed. Söka de utsträcka sitt inlytande till sjelfva valen, så kan det lätteigen hända, att oviljan deröfver återfaller på deras egen valbarhet. Under förutsättning emellertid att valförrättningen kunde ajourneras intilldess rih. Bonde — som, i parenthes sagdt, äfven uppträdde såsom kandidat inom Stockholms kommun — skulle blifra valbar, uppträdde en kapten Uggla såsom liflig förordare af den ädle grefvens kandidatur. Det mest anmärkningsvärda härvid är de motiver, som nämnde kapten lade till grund för detta förordande. Kapten Uggla framträdde nemligen så-om en af de radikalaste reformvänner, man ännu skådat. Han vill att den nya riksdagen skall genast taga itu med reformer i alla riktningar: Städernas jurisiktioner — hette det — böra indragas, n ock landssekreterare och landsetjensterna (kanske skola dessa ersättas af skrifvarebiträden åt landshöfdingarne?). Kronofogdarne skola försvinna och länsmännen blifva uppbördsmän. Rikets kollegier skola reduceras. Alla regementechefser skola indragas och armöen fördelas på bataljoner. Framför allt bör duck tull läggas på landtmannaprodukter, eller också alla tullar upphäfvas, hvarmed ock alla tulltjenstemän skulle upphöra. Dränvipsbränningen skulle antingen lemnas helt och hållet fri eller ock totalt förbjudas, 0. s. v. Detta är, såsom man finner, rätt mycket på en gång, om också flera momenter äro ganska riktiga. Men det kuriösaste af allt är, att den värde kaptenen kunde ifrån sådana premisser komma till ett förordande af baron Knut Bonde, som alls icke gjort sig känd för sådana vidtgående tendenser i reformatorisk riktning. Rektor Siljeström kunde ej lofva så inycrt, men han ville gerna gifva sin röst åt baron B., derest denne kunde uträtta såft storverk. Han åtnöjde sig med att om de ämnen, som voro för ögont de vigtigaste, nemligen under2-väsendet, försvarsväsendet och den a frågan. Och för det förstaf dessa ämnen är rektor Siljeida till den grad den te manfven om han ej blefve riksdagshvilket vore en stor förlust för — kan näppeligen något förslag te ordnande af vårt lands uningsväsen, särdeles hvad folkskolan , framläggas, vare sig från regerinis eller representationens sida, utan att or Siljeström dervid varit rådfrågad. n det visserligen vara godt mlingen att erhålla sådana reforrer i alla riktningar, hvaraf kapten i Södertelge framställt en bild i ondes person, men lika vigtigt är den eger ledamöter med serskilda inpå de områden, hvarest reformer igakomma. ad angår slutstenen i kapten U:s renatoriska sträfvanden, eller importtullar å landtmannaprodukter, så har man dertill ett slående svar uti det utlätande från k. kommerskollegium och generaltullstyrelsen, hvilket vi ätergifva ur Posttidtidningen på ett annat rum i dagens blad. I det vi fästa våra läsares synnerliga uppmärksamhet vid detta utlåtande, våga vi uttala den förhoppning, att regeringen skall handla i enlighet med detsamma, blifvande det derefter den nya riksförsamlingens sak, om den vill gå tillbaka på handelsstihetens bana, som vi lyckligt beträdt, eller om vi skola gå tillbaka. Det dednare kan dock, hoppas vi förvisso, aldrig ifrågakomma. Ki Staden och Länet. Kongl. Vetenskapsoch Vitterhets