Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 21 november 1866, sida 1

som till lynne och sinnelag i hög grad liknade er syster, som tänkte oeh dömde liksom hon, men som af en påtvingad förändring — af en serie af omständigheter -— Här stannade han plötsligt, tyckte sig hafva sagt för mycket och gaf genom sitt utseende anledning till gissningar, som annars icke skulle fallit Elinor in. Hon skulle troligtvis ej fäst sig vid den omnämnda damen, om han icke öfvertygat miss Dashwood, att hvad som angick henne icke borde undfalla honom. Som det nu var, behöfdes det blott en svag ansträngning af inbillningskraften för att sätta hans rörelse i förbindelse med det ljufva minnet af försvunnen kärlek. Elinor försökte icke mer; men Marianne skulle, i hennes ställe, icke låtit saken så lätt passera. Hela historien skulle hastigt blifvit uppgjord i hennes verksamma inbillning, och allting fått den mest melankoliska anstrykning af olycklig kärlek. XII Karivirr, Då Elinor och Marianne följande morgon voro ute och promenerade tillsammans, meddelade den sednare sin syster en nyhet, hvilken, i trots af allt hvad hon förut visste om Mariannes oförsigtighet och tanklöshet, förvånade henne genom hörda bevis på bådadera. Mar rättade för henne, med den st ) tjusning, att Willoughby hade gifvit henne en höst, en, som han sjelf uppfödt på sin egendom i Somersetshire, och som just var beräknad att bära en dyinnaI betänka, att det icke ingick i bennes mosders planer att hålla någon häst, att hn, om hon ändrade sitt beslut i anledning