Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 21 november 1866, sida 1

Förstand och känsla). (Öfversättning från Engelskan.) — Jag kan inte instämma med er deri, sade Elinor. Sådana känslor som Mariannes medföra obehag, hvilka icke kunna godtgöras af alla hänryckningens behag och okunnighet om verlden. Hennes tänkesätt hafva alla den olyckliga syftningen att förakta hvad som är passande; och en bättre kännedom om verlden är hvad jag motser som hennes största möjliga fördel. Efter en kort paus återtog han samtalet, sägande: 2 Gör er syster ingen åtskilnad i sin förkastelsedom? eller är det lika brottsligt af hvar och en att älska mer än en gång? Skola de, som blifvit besvikna i sitt första val, antingen af föremålets obeständighet, eller af ogynnsamma omständigheter, likaledes förblifva kalla under återstoden af deras lif? — Jag känner icke till de mindre detaljerna af hennes grundsatser. Jag vet blott, att jag ännu aldrig hört henne göra något undantag. — Detta, sade han, kan icke fortfara i längden; men en förändring, en tullkomlig förändring af känslor. — Nej, nej, önska det icke; ty då ett ungt sinnes romantiska förfiningar äro nödsakade att gifva vika, huru ofta efterträdas de icke af sådana tänkesätt, som blott äro alltför allmänna och alltför farliga! Jag talar af erfarenhet. Jag kände en gång en dam, ) Se H.-T. N:o 271