— — 42 2 z 5 2 8 8 2 — 2 2 3 2 K EE s — — Fres. GramTusenTusen-Tusen-Nillimer. delar. delar. delar. meter. 2 10 ; 27 1 500 5 835 l 3 23 0.900 2,50 7 ? 18 0,20 1.0 10 f 16 Dessa mynt skola återgå till den stat, hvarifrån de utgifvits, så snart de genom nötning blifvit reducerade till 5 proc. under ofvanstående halt eller när prägeln blifvit utplånad. Art. 5. Alla silfvermynt på 2 fr., 1 fr., 50 cent. och 20 cent., slagna efter annan grund än föregående artikel säger, skola vara dragna ur rörelsen före den 1 Januari 1869. Denna termin utsträckes likväl till den 1 Januari 1878 för de mynt på 2 fr. och 1 fr., som emitterats i Schweiz efter lagen af den 31 Januari 1560. Art. 6. De i enlighet med bestämmelserna i art. 4 här ofvan slagna silfvermynt skola lagligen gå och gälla såsom betalningsmedel bland enskilda. medborgare i den stat, hvarifrån de emitterats, ända till ett belopp af 50 francs. I uppbörden har hvarje stat skyldighet att emottaga dem af sina egna undersåter utan någon inskränkning. Art. 7. I den allmänna uppbörden eger hvar och en af de kontraherande staterna skyldighet att ömsesidigt mottaga de andras, i enlighet med art. 4 slagna silfvermynt, till belopp af 100 francs i hvarje särskild post. Regeringarna i Belgien, Frankrike och Italien skola på samma vilkor ända till den 1 Jan. 1878 mottaga schweiziska silfvermynt, utgifna ikraft af lagen af den 31 Januari 1860. Det i afseende på nötta mynt anförda undantag gäller äfven i alla dessa fall. Art. 8. Hvardera af de kontraherande makterna åtager sig att återtaga från enskilda eller från. statsverken det gamla mynt, som hvardera sjelf har utgifvit, och utvexla det mot motsvarande värde i gällande mynt (guldmynt eller femfrancsstycken i silfver) på vilkor att den till vexling erbjudna summa icke är under 100 francs. Denna förbindelse gäller äfven under en period af två år från den dag konventionen utlöper. Art. 9. De kontraherande makterna skola icke emittera silfvermynt på 2 fr., 1 fr., 50 cent. och .. SIKA EIGA ys 5