Under fredstid lyder hela armåens och! flottans sjukvård under Sundhetskollegium. I krigstid förordnas till högste chef en öfverfältläkare. Inom hvarje militärdistrikt bör finnas en divisionsläkare, som utöfrar uppsigten derinom öfver det militära sundhetsväsendet. För hvarie regemente (eller brigad) bör finnas en regements(eller brigåd-) läkare, af hvilka en i fredstid kan tillika! Vara, divisionsläkare. För hvarje division uppsättes ett sjukvärdskompani, under befäl af någon dertill förordnad läkare, För den till sjukvården hörande särskilta törvaltning, i fråga om sjukhus, tältapotek, m. m. behöfva vi här ej redogöra. Det fasta befälets tjenstgöring. Såsom regel bör här, såsom i all ämbetsmannaverksamhet, gälla, att en ämbetsoch tjensteman, som uppbär helt lefnadsunderhåll, bör egna hela sin verksamhet åt den tjensteförrättning, hvarför han uppbär lön. Tillika bör detta underhåll vara tillräckligt för hans anständiga bergning. Ijenstemanna-sinekurer äro lika förderfliga som ett tjenstemanna-proletariat. De officerare af armöen, som ega fast anställning och derför uppbära lön, böra alltså, i möjligaste måtto, egna hela sin verksamhet åt tjensten. Då emellertid denna tjenst i fredstid är mera inskränkt än på krigsfot, kunna och böra dermed förenas sådana befattningar, som ega samband med den militära organisationen och uppfostran. Så äro de fast anställda offiCerane naturliga lärare i den militära eymnnastiken vid rikets allmänna bildningsanstalter. Ett hufvudsakligt moment i deras tjenstgöring blir naturligtvis den militära instruktionen såväl vid rekrytmötena som vid de förberedande ömingarne. Uppställer man på denna grund det fast anställda militärbefälets tjenstgöring, hvilket tjenar till ledning för bestämmandet af aflöningarnes belopp, så kan i detta hänseende förslagsvis nämnas: för kaptenerna (den lägsta fast aflönade graden) möta tjensteförrättningar: såsom biträde åt bataljonscheferna i och för den förberedande militära bildningen i kretsarne, för rullornas törande, m. m.; såsom gymnastiklärare vid skolorna; såsom lärare i distriktets militärskola; såsom instruktörer vid rekrytmötena, såsom adjutanter åt divisionschefen, såsom detacherade till generalstaben och krigsdepartementet m. m. Om dessa förrättningar väl tördelas och ordnas, så böra de fast aflönade kaptenerna erhålla tillräcklig sysselsättning äfven i fredstid, något som är angeläget äfven ur den synpunkten, att de icke, af sysslolöshet, må nedsjunka i dåsighet, utan med ständigt intresse följa den militära verksamhet, hvaråt de egnat sig. Naturligtvis böra de åtnjuta sin behöriga Seraester. Bataljonschef åligger, att ansvara för bataljonens rulla, att ordna och öfvervaka de förberedande öfningarne inom kretsen, att närvara vid inmönstringarne, att utöfva uppsigt öfver kretsens förråder, att tjenstgöra i sin tur vid rekrytmötena, m. m., hvartill kan läggas uppsigten öfver den militära gymnastiken inom kretsen. Regementschefen (i krig brigadchef) utöfvar samma uppsigt inom sitt regemente som bataljonschefen inom sin krets. Divisionschefens ansvarsfulla och vidtomfattande befattning är att vara högsta chef inom sitt distrikt för båda uppbåden. Naturligtvis böra särskilda reglementen och instruktioner närmare bestämma tjenstgöringen inom hvarje grad. Staber. Med stab menas i detta förslag, likasom under närvarande förhållanden, allt befäl, som ej ingår i kompaniet, sqvadronen eller Batteriet. Således hafva bataljonen, regementet (i fredstid), brigaden (på krigsfot) samt divisionen hvar och en sin stab. Öfver det hela står Generalstaben, hvilken är den enda hvarmed vi här behöfva sysselsätta oss, då de öfriga stabernas sammansättning framgår af sjelfva organisationsförslaget. Då generalstaben utgör den kår, genom hvilken det högsta armåbefälet dels utarbetar planerna för ett fälttåg, dels i fält meddelar .sig med de särskilta kårerna, så är det gifvet att här måste vara samlad den högsta militära bildningen, såväl theoretisk som praktisk. Här måste alltså finnas den största möjliga insigt i allt hvad till den militära vetenskapen hörer, såsom krigsbistoria, strategi, taktik, m. m. Här måste tillika finnas kännedom om alla de terängrörhållanden, hvarinom armåen kan komma att operera, hvilket för en armå af defensiv natur blir i första och hufvudsakliga rummet fullständig kännedom om det egna landets topografi. Vidare måste