— — ————————— — hade firat denna tilldragelse med att lägga bort musik, ehuru hon, enligt sin mors förkaring, hade spelat utomordentligt väl, och sjelf sade sig tycka mycket om musik. Mriannes spel vann stort bifall. Sir Jo: var högljudd i sin beundran vid slutet af hvarje sång, och lika höggljudd i sitt samtal med de öfriga under sjelfva sången. Lady Middleton uppmanade honom ofta till tystnad, undrade huru någons uppmärksamhet ett ögonblick kunde vara bortvänd från musik, och bad Marianne sjunga ett serskildt stycke, som hon just hade slutat. Öfverste Brandon var den ende af hela sällskapet, som hörde henne utan att råka i hänryckning. Han visade henne endast artigheten att uppmärksamt höra på; och hon kände i anledning deraf en aktning för honom, som de andra med skäl hade förverkat genom sin skamlösa brist på takt. Ehuru hans nöje af musik icke steg till denna hänryckta förtjusning, som ensamt kunde sympatisera med hennes egen, var det dock aktningsvärdt i jemförelse med de andras förskräckliga känslolöshet, och hon var rättvis nog att tillstå, det en man om trettiofem år icke kunde hafva så varma känslor som bon VIII Karrrins. Mrs Jennings var en enka med stor förmögenhet. Hon bade endast två döttrar som hon båda fått se väl gifta, och hor hade nu derföreingenting annat att gör: än gifta bort hela den öfriga verlden. befrämjandet af detta mål var hon nitisk verksam, så långt hennes förmåga räckte och underlät intet tillfälle att föreslå par tier bland alla de unga personerna af hen