Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 16 november 1866, sida 2

göra sitt sinne lika fängslande som sin person. Hans välvilliga sinnelag gjorde honom lycklig att kunna tjena dem, hvars ställning, i jemförelse med hvad den varit, kunde anses olycklig. Genom att visa sina kusiner vänlighet häde han derföre ett godt hjertas sanna tillfredsställeise. Mrs Dashwood och hennes döttrar emottogos vid dörren till huset af sir John, som med okonstlad uppriktighet bad dem vara välkomna till Barton Park; och uider vägen till förmaket betygade han för de unga damerna sin Jedsnad att ej hafva några hyggliga unga män till deras sällskap. De skulle blott få se, sade han, en enda herre der utom honom sjelf; en serdeles god van, som vistades på Barton, men som hvarken var mycket ung eller mycket glad. Han hoppades, att de ville ursäkta sällskapets fåtalighet, och försäkrade dem att det aldrig skulle hända så mera. Han hade varit hos flera familjer på morgonen, i hopp att få någon tillökning i deras antal, men alla menniskor voro upptagna. Lyckligtvis hade lady Middletons moder anländt till Barton för en stund sedan; och då hon var en mycket glad och angenäm dvinna, hoppades han att de unga damerna icke skulle finna det så tråkigt, som de kunde hafva föreställt sig. De unga damerna, så väl som deras moder, voro fullkomligt belåtna med två helt och hållet fremmande personer och önskade inga flera. Mrs Jennings, lady Middletons moder, var en godmodig, munter, fet, äldre qvinna, som talade mycket och föreföll något simpel. Hon var full af skämt och skratt och hade före middagens slut sagt många srickheter öfver älskare och gifta män,