Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 16 november 1866, sida 1

MU 1109011197 —114k444411147194T 171447 111—111 4— olika bataljonerna. Sammansättningen i öfrigt i afseende å staber m. m. framgår af organisationsförslaget. Kavalleriet. Betydelsen af detta vapen har, i och med de sednaste uppfinningarne på infanterivapnets område, blifvit mycket förändrad. Det antages nu allmänt, att kavalleriet icke vidare kan komma att anändas i direkt anfall mot vare sig infanteri eller artilleri, utan att dess verksamhet är inskränkt till den lätta tjenstgöringen, såsom vid rekognosceringar, på förposter, vid furagering, m. m. Deraf följer ock att i ett försvarskrig i eget land detta vapens betydelse är ytterligare reducerad, hvilket allt naturligtvis innebär en stor fördel, då kavalleriet medför de största kostnaderna såväl för utrustning, som för den längre öfningstiden. — I detta förslag upptages kavalleriet derföre endast af ett Å enda slag, nemligen lätt kavalleri, hvilket ej hindrar, att der kunna qvarstå vissa olikheter, såsom t. ex. hästjägare i de norra provinserna och hussarer 1 de södra. Den taktiska enheten är här sqvadronen. De olika sqvadronerna inom de särskilta militärdistrikterna bilda en brigad, som alltså kommer att äga mycket olika storlek, hvilken olikhet, betingad af delokala förhållandena, gör en indelning på regementen olämplig, emedan vi vid dem tästa ett annat begrepp. Beretäffande sqvadronerna gäller detsamma som i fråga om bataljonerna, atf de må kunna på krigsfot omplaceras till olika divisioner. Artilleriet. Detta vapen anse vi lämpligast böra indelas i trenne slag: a) Beridet, dit vi räkna ridande artilleri (såvida detta skall bibehållas) och åkande; b) Fotartilleriet, hvarest endast officerarne, trumpetarne och kuskarne äro beridne, samt c) Positions-eller fästnings-artilleri, till försvar af och anfall å fasta punkter. Den taktiska enheten är batteriet. (Vi göra här intet undantag för positionsartilleriet.) Samtliga batterier inom ett militärdistrikt bilda en artilleri-brigad, af samma skäl, som blifvit anförda ifråga om kavalleriet. Genitrupper. Indelas i sappörer och pontonierer, af hvilka de förra användas vid befästningsoch belägringsarbeten, och de sednare egentligen att slå broar öfver floder och andra vattendrag. Båda dessa slags trupper böra i fredstid kunna med fördel användas vid vägbyggnader, kanalarbeten m. m. De böra dessutom vara så sammansatta och öfvade, att de i krig kunna bestrida telegrafering och återställa upprifna jernvägar m. m. Infanteriets s. k. timmermän torde böra öfvas tillsammans med dessa trupper. Kompaniet är här den taktiska enheten. I distrikter der flera kompanier finnas, kunna de bilda en brigad. Park eller trän. Utom det vapenbärande manskapet kräfver en -armåorganisation ett betydligt antal män för de många förrättningar, som ingå i armåens utredning, materielens underhåll, transportväsendet m. m. Allt detta manskap kalla vi med ett gemensamt namn: Park eller trän, för att undvika ordet tross, som fallit något i misskredit. Detta park-manskap fördelar sig, med afseende å dess förrättningar, i följande afdelningar: AÄmmunitions-parken, som dels har värden om, dels transporten af all ammunition. Den organiseras på kolonner, som stå under befäl af officerare från det vapen, hvars ammunition kolonnen har under sin vård. Provianteringsoch furagerings-parken, hvilken tillhör det kommissariat, som för hvarje division är uppställd. Hit tagas af det värnepligtiga manskapet sådana som är kunniga i bakning, slagt m. m. Det hela lyder under kommissariatets chef, som kallas intendent. Handtverkare-parken, hvartill höra vagnmakare, smeder, sadelmakare, skräddare, skomakare, m. m., hvartill allt tagas sådane värnepligtige, som tillhöra dessa yrken. Dit kunna ock räknas sådane män, som erfordras för armens tryckpressar. Denna park står under befäl af en intendent. Reserv-parken, hvartill höra öfriga förrättningar, t. ex. transport af det högre befälets attiralj, m. m. Sjukvård. Vigten af en väl ordnad sjukvård för en armå, som är underkastad krigets faror och mödor, är så stor, att denna del af en armåorganisation måste betraktas såsom en hufrudsak, icke, såsom i många armåer hittills, en bisak. I fredstid är, uti en på värnepligtens grundsats bildad arme, denna organisation ganska enkel, emedan hvarje man åtnjuter i sitt hem den läkarevård, som detta kan erbjuda. För sammandragningarne måste dock särskilt läkarevård städse finnas, och bör denna vara så ordnad, att krigets kraf kan dermed mötas. Hit ingå de värnepligtige, som inträdt på läkarebanan, och hvilka föreslås böra vara befriade från all annan tjenstgöring, derest de vilja qvarstå i första uppbådets sjukvård äfven för den tid, då de skulle tillhöra andra uppbådet, åtnjutande naturligtvis tjenstgöringspengar i förhållande till den tid de uppoffra. — Här användas tillika sådane personer, som ingått i bar