Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 15 november 1866, sida 2

allting var tärdigt för hennes mottagande der. De åhörde henne med förvåning Mrs John Dashwood sade ingenting; mer hennes man hoppades artigt, att hon icke skulle bosätta sig långt från Norland. Hor var mycket nöjd med att kunna svara, att hon skulle flytta till Devonshire. — Edward vände sig hastigt till henne, då han hörde detta, och upprepade med en förvånad och bekymrad röst, öfver hvilken hon icke behöfde någon förklaring: ,Devonshire! Flyttar ni verkligen dit? Så långt härifrån! och till hvilken trakt deraf? Hon förklarade ställets belägenhet. Det var omkring fyra mil norr om Exeter. — Det är blott en villa, fortsatte hon, men jag hoppas få se många af mina mer deri. Ett rum eller två kunna lätt tilläggas; och om mina vänner icke finna någon svårighet i att resa så långt för att helsa på mig, skall jag säkert icke finna någon i att taga emot dem. Hon slutade med en mycket vänlig inbjudning till mr och mrs John Dashwood att besöka henne på Barton, och en till Edward med ännu större hjertlighet. Ehuru hennes sista samtal med sin svärdotter bade låtit henne fatta det beslutet att icke stanna på Norland längre än som var oundvikligt, hade det likväl icke gjort den ringaste verkan på henne i det afscende, hvartät det få ligaste syftade. Att kilja Edward och Elinor var lika långt hennes tankar som någonsin; och hon önskade visa mrs John Dashwood, genom denna inbjudning fill hennes broder, huru föga hon brydde sig om hennes ogillande af partiet. Mr John Dashwood sade sin moder uppepade gånger huru ytterst ledsen han var