Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 14 november 1866, sida 2

serskild omstäne ighet inträffat, som, enligt mrs Dashwoods tanke, gal hennes döttrar företrädesrätt att fortfarande vistas på Norland. Denna omständighet var en tilltagande kärlek mellan hennes äldsta dotter och mrs John Dashwoods bror, en hygglig ung man, hvars bekantskap de gjorde strax sedan hans syster bosatt sig på Norland, och hvilken sedan hade tillbragt största delen af sin tid der. Vissa mödrar kunde hafva uppmuntrat förtroligheten af egennyttiga motiver, ty Edward Forrars var äldste sonen till en man som efterlemnat en ansenlig förmögenhet; och andra kunde hafva motarbetat den af försigtiga motiver, ty utom en obetydlig summa, berodde heta hans förmögenhet af hans moders testamente. Men mrs Dashwood kit sig ej intagas af nå: dylikt betimkande. Det var nog för henne att han tycktes vara älskvärd, och att han älskade hennes dotter, och att Elinor besvarade hans kärlek. Det var i strid med hennes grundsatser, att skilnad i förmögenhet skulle söndra något par, som voro dragna till hvarandra genom likhet i sinne lag; och att Elir förtjenster icke skulle uppskattas af hvar och en som kände henne var efter hennes begrepp omöjligt. i rars rekommenderade sig icke genom något synnerligt behag i utseende eller tal. Han var icke vacker, och man behöfde känna honom närmare för att finna hans sätt angenämt. Han var alltför blyg att göra sig ; sjelf rättvis men sedan hans naturliga skygghet var. ölvervunnen, utvisade hans uppförande alla tecken till ett öppet och varmt hjerta. ! Hans förstånd var godt och hade genom