Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 14 november 1866, sida 2

Komnlsber Mrs Dashvood hade af sin man blifvit underrättad om det högtidliga löftet å hans sida, hvilket gaf tröst åt hans sista jordiska tankar. Hon tviflade icke på uppriktigheten af denna försäkran lika litet som han sjelf hade betviflat den, och hon tänkte derpå med tillfredsställelse för sina döttrars skull, churu hon för sin egen del var öfvertygad, att en mycket mindre förmögenhet än 7,000 pund skulle försätta henne i öfverflöd. För deras brors skull också, för hans eget hjertas skull, gladde hon sig; och hon Jörcbhrädde sig att hafva arit orättvis mot honom förut genom att tro honom ur stånd till ädelmod. IIans uppmärksamma uppförande mot henne sjelf och huus systrar öfverlygade henne att deras välfärd låg honom om hjertat, och en ång tid litade hon fast på frikostigheten i hans afsigter. Det nkt, hvilket hon redan i an af deras bekantskap hyste för sin svärdotter, ökades betydligt då hon lärde närmare känna hennes karakter; och kanske s de båda damerna, i trots af hv arje betänkande eller moderlig tillgivenhet å den förras sida, hafva funnit det omöjligt att lefva så länge tillsammans, om icke en