Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 13 november 1866, sida 3

betydliga öfverskott förefunnits, hvadan bofvarne antagligen saknade nödig lokalkännedom. Som vanligt har polisen efter denna vigtiga upplysning och ledtråd icke gjort det minsta för uppfyllande af sin pligt mot samhälle I förr afton observerades en misstänkt rök uppstiga f n skorsten till ett hus å söder, bebodt af eu något åldrig mamsell N. Man misstänkte genast att stöld der blifvit begången och derefter mordbrand anlagd, desto antagligare, som mill N. vid fiskuppköp på morgonen visat sig innehafva flere silfverslantar och då flera misstänkta personer observerat henne. Då tillskyndande folk inkommit i mill N:s rum befanns dock att hon sjelf uppgjort eld i kaminen för att koka tevatten. Förhållandet, som det oaktadt ej kan förefalla annat än mis s ännu ej närmare utredt — ett nytt bevis på nödvändigheten af polisens skyndsamma omorganisation. Ett äfveniyr. En fransk tidning omtalar följande delse, som för ett par veckor sedan tilldrog sig på jernvägen mellan Frankfurt och Berlin: En ung fransman med ett fördelaktigt yttre, vid namn Durand, steg in i cen kupå på bangården i Frankfurt; han kom från Paris och ämnade sig till Berlin, der chefen för ett stort handelshus, med hvilken han blifvit bekant i Paris, hade erbjudit honom engagement på sitt kontor. I samma kup satt en äldre dam med sina tvenne döttrar, begge två mycket älskvärda. Den äldsta tycktes vara stilla och allvarsam, men den yngsta var ytterst liflig och naiv. Den unge fransmannen satt fördjupad i sina tankar, men kunde icke afhålla sig från att då och då kasta en blick på detta blonda hufvud, som var i en oupphörlig rörelse. På första stationen öppnade en jernvägsbetjent kupåen och bad på tyska om den resandes biljett. Denne, som var fördjupad i sina betraktelser, svaade, ehuru han mycket väl förstod tyska, mekaniskt på franska que voulez vous? Konduktören, som äfven förstod franska, förklarade hvad han önskade. Denna lilla dialog hade icke undgått de resande damernas uppmärksamhet, och den yngsta insåg genast att deras reskamrat icke förstod tyska. Det var ett ypperligt tillfälle att fritt och ogeneradt yttra sig om honom. .,Han ser bra ut, den unge mannen, sade hon leende till Man påstår alltid, att fransmännen a och gerna söka inleda bekantskap med damer. Detta kan icke tillämpas på honom. Se, hur blyg han är. Han har nog lust att se på oss, men han vågar icke. Han slår ned ögonen, för att man icke skall märka det. Den äldsta bad henne tiga. ,,Men han förstår ju icke ett enda ord af hvad jag säger. Då man ser riktigt på honom, så är han vack De små mustacherna kläda honom. Jag är säker på, att han har ett godt hjerta och är en ung man med många talanger, — ,Kan du då icke tiga, din lilla obetänksamma pratmakerska ! fortfor systern. Nej, det kan jag inte, svarade den lilla envisa, ,då han icke förstår hvad jag säger, kan jag gerna öppet säga dig, att jag tycker mycket mer om honom än om kusin Wilhelm. Jag vill slå vad om att han skall göra sin hustru lycklig. Hvarje drag i hans ansigte utvisar godt hjerta och intelligens. Han kommer att blifva en förträfflig äkta man. Och på detta sätt fortfor hon, oaktadt systerns och modrens förebråelser, att säga sina tankar om deras reskamrat, hvilken med största möda höll, sig likgiltig vid dessa smickrande loftal, men han fick vid samma tillfälle veta, att damerna kommo från ett landställe, att de bodde i Berlin, att den äldsta dottern var förlofvad o. s. v. Man kom till Berlin, en herre visade sig utanför kupån. Pappal-ropade den lilla pratmakerskan. Hr Durant! utropade fadren, hvilken kände igen den unge fransmannen och genast vexlade några ord på tyska med honom. Man kan föreställa sig damernas öfverraskning. Den yngsta blef blodröd ända upp till öronen, modren och den äldsta dottern betraktade hvarandra förläget och småleende. Men ännu värre blef det, då fadren bad den unge manen taga damerna om hand, under det han drog sorg om ressakerna. Den lilla olyckliga flickan vågade knappast se upp. — Men romanen var inledd, och det dröjde icke länge förrän knuten löstes. Det kommer att hållas tvenne bröllop i stället för ett i familjen. EFrikänd. En korrespondent från Newyork till en engelsk tidning berättar följande karakteristiska historia om president Lincoln: En leverantör till marinen, Franklin Smith i Boston, var anklagad för bedrägeri och befunnen skyldig. Domen afsändes till Lincoln, och denne skickade den tillbaka med följande anmärkning: -Alldenstund Franklin Smith haft leveranser till marinen för 111 mill. dollars och tillfälle att stjäla 1: mill., men endast är anklagad för att ba stulit 10,000 dollars och efter slutad ransakning endast befunnits skyldig till at Hars, så tror jag, att han alldele ot. Jag annulerar deröre bå premisser och dom och förklarar dem s a, hrarjemte den anklagade