Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 13 november 1866, sida 3

siken så högt, att jag vill att den skall ackompagnera mitt sista andetag. Jag har befallt musikanterna att utföra requjemet då de så höra skottet smälla. De förkunna således min döv utan tt de veta det. Skulle de icke göra det, böra de icke hafva någon betalning, ty de beröfva mig då min själs frid. Till mina gäster säger jag h d ned ett sista farväl och uppmanar dem att följa mitt exempel. En narrad arivinge ,Prager L2eitung: beutade häromdagen följande testamentshistoria: Iljelten är en ,tröstlös arfvinge, hvilken för nå gra dagar sedan tillträdde en afliden onkels qvarlåtenskap, men dervid genom eget förvållande afhände en ganska vacker del af sitt arf. Knapvast h nemligen nämnde dyre anförvandt gått , der det i parenthes sagdt icke e v a snå rän den djupt bedröfvade brorsonen Jo att göra en föregående inventering i den flidnes boning. Denne sednare hade satt stort ärde på huslig komfort och då han befann sig i goda omständigheter, var hans boning inrättad på det präktigaste. De beqväma, smakfulla möblerna stucko den värdige brorsonen till den grad i ögonen, att han icke mera förmådde skilja dem. Med nöje hade han gena ll sin boning, om icke en viss k ör den aflidne hade afhållit honom från tillfredsställandet af sin trånad, och han nöjde sig med att tillsvidare låta magasinera alla sakerna på vinden. Den med denna flyttning sysselsatte portvakten protesterade väl i början mot denna af pietet för den döde företagna flyttning, men fogade sig slutligen i arfvingens vilja och instusvade alltammans med mycken omsorg på vinden. Vid ppnandet af testamentet visade det sig, att c aflidne, hvilken under hela sitt lif varit ett o nal, äfven vid testamentets uppsättande begått några extravaganser. Bland paragraferna fanns nemligen en, hvilken hade följande lydelse: Allt, hvad som vid öppnandet af detta testamente finnes i källaren i mitt hus, tillhör min köksa, allt hvad som finnes i köket tillhör min huspiga och allt, hvad som finnes på vinden, tillhör min portvakt. Ordalydelsen i testamentet var tydlig; vinden hade såväl som de andra lägenheterna blifvit försedd med rättens sigill, och den tröstlöse brorsonen hade sålunda förhjelpt den hederlige portvaktaren till en ganska vacker tillökning i hans herres donation. Unge Bismarcks tidmätare. I franska tidningar berättas, att grefve Bismarcks bjuldom består i en nervös svaghet, som han enligt ett allMm rtäring af starka drycker. Grefve Bismarck lär nge haft för sed att slå en dugtig dosis kognak i sitt kaffe, thå o. s. v., hvarigenom han slutligen ; undergräft sin helsa. Huru mycket kognak han dagligen konsumerat upplyses af följande anekdot: Då Bismarck stod i begrepp att resa till hären i nt utbredt rykte ådragit sig genom öfverdrifven Böhmen, rågade hans lille son, huru länge han mnade blifva borta. Fadren svarade, att han a arfvingar, andra förmåner att I icke visste det sjelf. Straxt derefter inkom en betjent och frågade, huru många buteljer kognak han skulle packa in. , Tjugofyra, svarade ministern. Nå, då vet jag det, utbröt gossen, pappa blir borta tjugofyra dagar. Ett förskräckligt röfvareband. Gefle-Posten för sistl. Lördag berättar: I Tisdags afton spred sig genom vår vanligen väl underrättade! kollega, N. P. den fasaväckande nyhet att ett röfvareband ankommit till staden. Den förskräckelse som denna bemska tilldragelse naturligtvis måste väcka, ökades ännu mer, då man genom samma tidning fick veta, att besagde röfvarband be-! stod af samma fem personer som en tid huserat i Upsala och der slagit universitetets 1000 studenter, ekarpskyttar och polisstyrka med skräck och esa och hos invänarne framkallat tanken på anggandet af en husbehofs-vapenfabrik. sedan stadens herrar jernhandlare visat sig oförmögna att effektuera alla ingående besfällningar på revolvers. Man visste sålunda att röfvarbandet gästade år fredliga stad, men hvarest det logerade, det i visste man icke. Man hörde sig för på lilla och stora hotellet, med flere tillhåll för resande, men förgäfves. Ijri ledde dock till lig skogsbacke vid Sätraåsen påträffade en större jordkula inredd med bord c. — tydsigen aräfd och bebodd af röfvarbandet. Detta var dock icke ir tillfället hemma, hvarför efterspanarne ej hade annan utväg än att lemna sina visitkort och afg8 ig öfvarbandets till-och härvaro var dock med upptäckandet af deras bostad konstaterad. : i en beskedAtt aturlig oro, snart. öfvergående till allmän fö kelse, under sådana omständigheter skulle bemäktiga sig stadens invånare är lika begripligt som ursäktligt. Väl fick man snart reda på, att den hemska jordkulan blifvit å lediga; stunder gräfd af några men sossar, men då i allt fall röxvarbandets härvaro stått att lisa iortens mest spridda tidning, var det icke rådligt att längre tvifla. Också lade vidare efterforskningar följande tröstlösa fakta i dagen: Såväl röfvarbandets anförare som öfrige medlemmar lära vara skandinaviska f. d. ledamöter af: ett numera sprängdt italienskt röfvarband, förr under befäl af Rinaldo Rinaldini d. y. Röfvyaranföraren heter Ankonio Norrlandini och de fyra ledamöterna Diderik von Menschenschreck, Jakob i von Tyboe, Jesper Oldfux och Urbanus Galgeni rist, den förre af svensk, de sednare af dansk: extraktion. Banditerna bära dubbla gördlar om lifvet, den ena besatt med pisteler, den andra med dolkar. Dessutom bär hvar och en af dem öfver axeln en dubbelbössa och en. studsare. I venstra handen bäres ett tveeggadt svärd och i den högra; en ouppbörligt skjutande revolver, af ny konstruktion. Dessutom bär en hvar en dolk i munnen. På alla fingrarne bäras skarpslipade lancettringar af sista Upsalamodellen. En handtlangare bär dertill en ofantligt stor knippa dyrkar. Deras hufvudbonad, slokiga hattar, prydda med ankfjädrar, bäras på italienskt röfvarmanår djupt nedtryckta i ansigtet. Deras djupt liggande ögon glöda som eldko! och kasta ett infernaliskt sken öfver det nattsvarta skägget. Hyn är för öfrigt askgrå. Tänderna sluta i spetsar, likt taggarne på ett sågblad, på det de i nödfall äfven må kunna med eftertryck bitas. Deras naglar likna kungsörnens klor. Deras förnämsta föda är menniskokött. Vid gördeln har hvar och en sitt dryckeskärl, bestående af en dödskalle, fästadt. Vid deras gillen fylies detta ända till brädden med blod. Oaktadt detta tydliga signalement har det icke lyckats vår usla polis att gripa någon enda af ugerningsmännen. Fråga har derföre uppstått om att anmoda justitiekanslern att hitresa, likasom han gjorde det till Upsala. Skarpskytteföreningen lärer komma att gå under vapen äfvensom de närmast staden liggande Ofvansjö och Fernebo kompanier af kongl. Helsinge regemente skola inkallas. Redaktörerna för ,.Upsala och , Upsalaposten, hrr Sundvallson och HEdqvist lära dessutom vara na för att biträda vid uppsättandet af a vederbörande af röfvarbandetsg I närvaro af intresserade och sakkunoner lära i dag middagstiden kanonerna i I i å rådbwstorget komma alt laddas med s. k. skramskott och riktas mot Nybron. ifall röfvarhandet skulle visa min af att vilja besätta denna i strategiskt afseende vigt punkt. Så snart bandet i nligt midt på bron skall storkyrkans torngifva signal, hvarefter de i rådhuskasernen inqvarterade brandvakterna uppgöra eld, antända luntor och med möjligaste skyndsamhet samt helst innan bandet hunnit aflägsna sig, affyra nicka