Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 13 november 1866, sida 1

hvilken hälften tillföll honom, då han uppnått myndig ålder. Genom sitt eget giftermål, som inträffade snart derefter, ökade han likaledes sin rikedom. För honom var derföre arfvet af Norland icke så vigtigt som för hans systrar; ty deras förmögenhet -— om man undantager hvad som kunde tillfalla dem, om deras far ärfde egendomen — var icke stor. Deras mor hade ingenting och deras far endast sju tusen pund till sin egen disposition; ty den återstående hälften af hans första hustrus förmögenhet var också tillförsäkrad hennes son, och han hade endast en lifränta deraf. Den gamle mannen dog; hans testamente blef uppläst och framkallade, likt nästan hvarje annat testamente, lika mycket missikning som belåtenhet. Han var hvarken i orättvis, eller så otacksam, att han tog egendomen från sin brorson; men han lemnade honom den på sådana vilkor, att det minskade halfva värdet af testamentet. Mr Dashwood hade eftersträlvat den mera för sin hustrus och sina döttrars skull än för sig sjelf eller sin son; men till sonen och sonsonen, ett barn om fyra års ålder, var den testamenterad på ett sätt, som icke gaf honom makt att sörja för dem, som voro honom kärast och som mest voro i behof deraf. Det hela var stäldt till detta barns fördel, som, vid tillfälliga besök på Norland med sina föräldrar, i så hög grad vunnit sin onkels tillgifvenhet, genom sådana dragningskrafter, som ingalunda är ovanliga hos barn om två eller tre års alder — ett ofullständigt uttal, en ifrig önskan att få sin vilja fram, månge listiga spratt och mycket stoj, — att det örvervägde värdet af all den uppmärksamhet,