Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 12 november 1866, sida 3

mest dilettanter på trumma och flöjt eller konstnärer på bastrumma och triangel. Men då man ej af dem väntar några Beethovenska sinfonier och de med sina instrumenter lära att hålla takt och tempo, hafva de mycket roligt sjelfva och roa andra. Och se vi dem vid klockans ringning skynda bort genom korridorer och upp i trappornå till matsalen, öfvertyga vi oss snart att de hafva god aptit och ega tillfälle att tillfredsställa den med substantiel, om också enkel föda. Med den största ordning och anständighet intaga de sina platser, afhöra bönen och kasta sig sedan med stark aptit öfver rätterna. Vi funno endast 91 gossar och 60 flickor vid bordet, ehuru rum är för 200 barn. De felande kunna ännu ej mottagas, emedan de frivilliga bidragen ej ännu räcka till, hvilket icke är underligt, när man betärker att den mäktiga strömmen af frivillig välgörenhet, förutom den betydliga fattigskatten, fördelar sig i mer än 600 floder, bäckar och kanaler. Men man gör ansträngningar, och ej utan framgång, att tillföra barnhuset så många medel att alla platserna må blifva besatta. Detta sker dels genom särskilda insamlingar och expositioner, dels genom att köpa in enskilda faderoch moderlösa barn. För en gåfva af 126 Z st. finner en gosse fullkomligt hem, skolgång, uppfostran, kläder och kost, från det o:te till och med det 15:de året, bättre än i de flesta privata anstalter. Visserligen kan äfven det bästa barnhus ej ersätta föräldrakärleken och välRE men det väcker en välgörande känsla att se det stora samhället, som eljest temligen saknar barmhertighet, öppna sina hjertan och kassor för att återskänka barn, som blifvit lemnade utan stöd, föräldrar och hem. —r. dA — —