Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 12 november 1866, sida 3

En Londonsbilå. (Ur Norrk. Tidn-:r.) på de hundrade engelska qvadratmil, som Lonlon nu intager, trängas 3 millioner menniskor på 3,600 gator, hvilka i förbigående sagdt skulle räcka i en lång oafbruten linie öfver hela Europa, från Londen till Petersburg, så tätt bredvid öch ver hvarandra, att de ej hafva plats för sin umzängelse på jemna marken, utan nödgas taga sin tillflykt under jorden och vatinet samt högt öfver husen och gatorna. I denna oupphörliga strid för: let dagliga lifvet stupa alla dagar mer och minolyckliga, sårade, utmattade, arbetsodugliga, j öfvergilna af sina närmaste anhöriga eller döda. (synnerhet nedtrampas många dugliga arbetare och I krossas under machinoch vagnshjul, uppslukas af vågor och böljor i stormar eller begrafvas lefvande i koloch jerngrufvor eller drunkna vid byggnader under jorden och vattnet. Vid de mänoa fallnes lik gråta ännu flera hjelpoch tröstlösa enkor och faderlösa barn. Äfven blifva i dessa strider för lilvet många oförmögna att lifnära sig, andra komma aldrig så långt att finna en plats åt! sig för ärligt förvärf. Man skulle tro, att, under sådana omständigheter, armod och elände, snart skulle segra öfver rikedom och lefnadslycka. Men det ligger en oändlig lifskraft i denna normandisk-anglosachsiska race, den engelska, och midt i denna strid utan förbarmande utvecklar sig mycken mensklighet, medlidande och välgörenhet, som bevisas af de 650 barmhertighetsanstalterna för alla slags olyckliga i London. De flesta af dessa välgörenhetsanstalter blifva supported by voluntary contribution (under hållna genom frivilliga bidrag), som uppgå till många millioner om året. Alla dessa fabelaktiga penningesummor flyta ur de rikes och lyckliges fickor, som vunnit seger i striden för lifvet. Så har nyligen en enda rik vorden affärsman i London, amerikanaren Peabody. användt 259,000 pund sterling (4,662.000 rår) till uppförande af hus och bostäder åt fattigt, men flitigt folk. Det är lätt att förstå, att barnhusen bland dessa barmhertighetsinrättningar intaga ett af de förnämsta rummen. De stodo en gång, liksom dåroch arbetshusen, i sämsta rykte, men sedan Charles Dickens i sin ,.Olivier Tvistupptäckt och vederbörligen gisslat dessa föräldralösa barns elände och den råhet med hvilken de behandlades, har en ny anda af äkta mensklighet, sundhetsvård och uppfostran utvecklat sig. Låtom oss gå in i ett af dessa moderna barnhus, British Orphan Asylum i Slough, för hvilket nyligen genom exposition och försäljning af frivilligt lemnade fruntimmersarbeten i City-rådhuset Guildhall på en gång samlades 1700 pund sterling (omkring 30,600 rdr rmt) i frivilliga bidrag. Parnhusct är stort, trefligt och rymligt, inredt för 200 gossar och fiickor. Skol-, mat-, sok-arbetsoch leksalar samt offentliga exercisoch vederqvickelse-platser utmärka sig alla för rymlighet, ordning och renlighet. I den stora skolsalen för ssar voro kartor, teckningar och taslor, alla af barnen, vittnande lika mycket om flit som skicklighet. I första klassen höra vi lärjung ännu ej 14-åriga, romerska klassi svara de skiljaktigaste frågor. Emellan skolarbeten och lekstunder egnas några timmar dagligen åt diverse arbeten i trädgården eller i verkstäder na. der gossarne lära sig förfärdiga bokbinder och papp-arbeten samt andra arbeten af den smärre industrien, och flickorna sy, sticka, virka, koka och hushålla. Efter arbetet komma lekoch förströelsetimmarne på en stor, öppen plats och deribland många af dessa kroppsoch själsstärkande, krafterna uppöfvande lekar, der kroppskrafterna tagas i anspråk, på hvilka engelsmännen äro lika rika som vi fattiga. Särdeles stort nöje skänker musiken de små dilettanterna. De äro visserligen 0 02