Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 10 november 1866, sida 3

Blandade ämnen. IUIungersnöden i Ostindien. Engelska tidningen Economist uppdrager en förfärande målning af de scener, hvilka hafva tilldragit sig i provinsen Orissas byar, synnerligen i landets inre, skogbevuxna och mera kuperade delar. Hvarhelst en stad fanns, tog folket sin tillflykt dit, hvarigenom nöden ännu ytterligare ökades, så att till exempel i Balasore ända till 126 personer om dagen dogo af hunger. Myndigheterna i nämnde stad inberätta, att de måste låta de döda kropparne ligga obegrafna i tre dagar (hvilket der vill säga detsamma som tre veckor hos oss), ty män af lägre klass funnos icke i tillräcklig mängd för att begrafva dem. Lauropeerna hittade döde långs vägarne och sågo hundar frossa på de döda kropparne, men de kunde intet göra för att lindra nöden, ty bröd stod ej att få för pengar; sjelfve importerade de bröd från Kalkutta, och ris kunde endast genom statens försorg tillföras i tillräckliga qvantiteter, och ej heller detta hjelpte, ty då inga dragare funnos, måste riset bäras i små dvantiteter till det inre af landet. Om man. tänker sig, att skörden under tvenne år sloge totalt felt i nd och att landet vore afsp dt från all tillförsel, kan man, säger tidningen, göra sig ett sv. ehuru högst ofullkomligt begrepp om det elände, som råder i Orissa, der befolkningen eger intet, utom sin skörd, sedan deras gamla industri att tillverka salt blifvit under tryckt. Det är mycket antagligt, att de scener, hvilka der bevittnats i år, sakna motstycken under vår kristna tideräkning, kanske med undantag under Jerusalems belägring. Telegrafen berätter, att halfva befolkningen dött — två och en half million menniskor — och då vi erinra oss hvilken verkan en dyr tid en gång utöfvade i Lancaster, och betänka, att landtbefolkningen i Orissa icke har några förråder, att staten der icke har några upplag af säd, att ingen fattigvård finnes, och inga institutioner annat än polisen, vidare att byarne äro isolerade liksom om de vore befästade, och att provinsen innehåller åtminstone 2 millioner små jordbrukare i skogsbygderna, män, i jem förelse med hvilka Tipperarys innevånare äro civiliserade och välmående, hvilka lefva för dagen och ensamt bero af skörden, kunna vi icke förneka, att ju icke telegrammets uppgift torde vara sann. Att hela byar utdött är säkert, och det ir isren anledning hvarför den ena byn skulle