Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 10 november 1866, sida 3

Upptäckten skedde derigenom, att sedan i MaJorna boende hustrun Emelie Andersson den 5 d: i vakten derstädes anmält, att hon samma dag på förmiddagen mistat genom stöld 4 st. guldringar, hvarför misstänktes en yngling, som uppgifvit sig heta Johan Oscar Johansson, hvilken inkommit hos henne och begärt att få hyra rum, hade denne efterspanats och anträftades af poliskonstapeln n:o 53 Magnusson, då-pojken befanns inneha guldrinktarne. i hvilka ban erkände sig ha stulit, äfvensom på samma 2 fällknifvar, 1 tobakspipa och 1 stålpenneskaft, hvilka efiekter jemväl tunnos hos honom. ill lje af pojkens häktande upplystes ock att ått fiera andra under sednare tiden anmälda stölder. De flesta, som blifvit bestulna, bodde i Majorna, men en af dem å Stampen. Gossen Johansson, hvilken säger sig vara blott 13 år gammal, men att döma efter utseendet Synes vara ildre, har uppgifvit att han är från Hansagården i Marks härad. Han var i går inställd till förhör i poliskammaren, då egarne till de stulna sakerna äfven voro närvarande. Enkan Anna Jonsson uppgaf, att gossen inkommit hos henne den 13 sistl. Oktober, då han omtalat att han vore länsmansson från Warberg, och att han skulle bevista skolan i Göteborg, hvarför han ville inackordera sig. Han pratade bland annat om att han hade mycket kläder, att hans farbror var kapten Smitt å ångbåten ,,Ellida och att hon kunde få 20 å 30 rdr i förskott om hon så ville. En sådan hyresgäst tyckte gumman Jonsson skulle vara bra att ha, hvarför saken straxt uppgjordes. Han stannade från Tisdagen till Lördagen, derunder hon fann honom vara rätt läckerhungrig, så att hon måste plocka till honom det sta hon hade och gaf honom äfven 1 skilling till äpple. När hon på Lördagen gick till torget låg han ännu och sade åt henne, att han skulle bli liggande ktills mamma kom tillbaka, men vid sin återkomst fann hon länsmanssonen vara försvunnen och att han medtagit I bok om naturläran, 1 bomullsduk, 1 väst, 1 par gummigaloscher, 1 i brosch och 1 långhalsduk, af hvilka broschen och duken tilllrättakommit. Hustru Anna Larsson hade pojken besökt på lika sätt den 1 dennes och haft samma uppgift samt inackorderat sig mot 16 rdr i veckan, men stannat blott några timmar, derunder han trakterats med kaffe, hvarefter han gått ut och sedermera icke låtit höra af sig. I en byrålåda hade hon mistat 3 pantsedlar å en kappa och guldringar, samt 3 manshalsdukar, hvilka sedermera återståtts, men pantsedlarne saknas ännu. Bryggaredrängen A. Nilsson, boende å Stampen, i hade gossen helsat på den 2 November, men Nilsson var vid tillfället icke hemma och hustrun ville icke uppgöra om inackordering förrän vid mannens återkomst. När denne träffades, uppdukade pojken en ungefär likadan historia som hos de öfriga målsegarne, eller! att han var länsmansson, hade rika föräldrar och skulle bevista skolan här i staden, för att studera till prest. Hans bror var prest i Stockholm och kapten Smitt hans morbror. Ackord slutades om bostad och vivre, men hy ten försvann inom kort, och Nilsson var bestulen på åtskilliga saker. hvaribland 1 svampdosa, 1 brosch oeh 4 st. skjortknappar af silfver, hvilka dock tillrättakommit. En sparbössa med 6—7 rdr, som han äfven tillgripit, hade pojken slagit sönder och förskingrat pengarne. Hustru Anna Brita Andersson: hos henne hade gossen gästat den 4 dennes, då han uppgjort att bo der i 3 år, mot 54 rdr månaden och ville han bli ansedd som barn i huset, men han stannade blott öfver natten, ty följande dagen, medan hon var å torget, aflagsnade han sig och blef ej mera synlig. Dervid hade han medtagit hvarjeihanda småsaker. Häraf hade återfätts 1 nattkappa, 1 sidenhalsduk och 1 näsduk. Afven på detta ställe hade han berättat historien om slägtskapen med kapten Smitt och att han hitkommit för att bevista skolan. Hustru Emilie Andersson, som mistat de förut ; omnämnda guldringarne och några andra saker, hvilka liksom åtskilligt annat, tillrättakommit, meddelade, att pojken infunnit sig hos henne i Måndags på förmiddagen, då han sagt sig vara skolgosse och begärt att så inlogera i hemes lägenhet. derunder han beredde sig tillfälle att åtkomma ifrågavarande persedlar. Gossen Johansson uppgaf, att han i hemorten I vaktat boskap, men ledsnat härvid och begifrit g hit, åtföljd af en moster, som ingifvit honom tanken att stjäla och synes hon ha delat rofvet med honom. Han hade vistats här i 3 månader, derunder han för det mesta uppehållit sig genom bettlande. Fadren var död, men modren omgift och bodde bon för närvarande å ett ställe i Askim. I Han erkände samtliga stölderna, men påstod att pantsedlarne, som hustru Anna Larsson saknade, skulle finnas bakom en byrå i hennes rum, der han lagt dem. ett alla de saker, som tillsades, fanns qvar en kaigenkände. På fråga till gossen hvem boken tillhörde, utvisade han enkan Anna Jonsson, men denna sade sig icke ha haft någon katekes. Pojr ten: den lås på vinden hos er. Anna : Gud bevare oss för en sådan I pojke; han har varit i alla mina gömmor, äfven I på vinden, ty nu kommer jag ihåg att der fanns sen katekes, som min dotter begagnade när hon jläste sig fram. Säg straxt hvar du gjorde af den I dubbla naturläran. I Pojken: den sålde jag för 3 skilling till en karl, som träffades i en källare vid stora torge I Anna Jonsson: det var fasligt, det är då en riktig skandal med den pojken, dubbla naturläran kostade 3 rdr och han har sålt den för 3 skilling. , Några nycklar, som gossen innehade vid häktningen, gjörde madamerna äfven mycket hu l öry, ty de voro icke säkra på hvem nycklarne illhörde, men sedan gossen upplyst om hvar han tagit dem, utbrast madamen, som bodde på detta ställe: rja, ja du pojke, det var ej underligt att värdinnan var så ond häromdagen, då är det heni j nnades till rådhusrätten och Säfvedahls häradsrätt, då stölderna skett i Majorna och inom stadens Comvi Pojken Johansson qvarsitter under tiden i häkte. — Med arldning af stadsfiskalens anmälan, har srån preu Polen hitkomne Daniel Rawitzer, som en längre tid vistats i Sverge, varit i poliskammaren instämd för det han här i landet idka landel n att dertill vara berättigad. Rawi nar anlört att han icke bedrifvit någon bandel för egen räkning, utan endast sålt varor för hustru Mariana Litmannoreita, som innehade handelsrättigheter. hvilket hon inför poliskammaren äfven medgifvit, men tillika förklarat att några varor icke utborgats för hennes räkning, hy hon hade sig ingenting bekant om de fordringar, som Ran itaer skulle ha upptagit i sin vid rådhusrätten inlemnade stat. Utslag afkunnades i går i denna sak och var af följande lydelse: ,Svaranden Ravitzer har väl förnekat att hafva för egen räkning k-pa handel och uppgifvt att han endast i egens af ombud för hustru Mariana FP som enligt företedda vederbörlig. bevis vunnit rättighet att här i staden idka bandelsrörelse, kringfört och till salu utbjudit handelsvaror; men emedan Mariana L. hos poliskammaren i målet hörd, alldeles förnekat att någon utborgning af varor skett för hennes . räkning joch att följaktligen de fordrin svaranden i sin till härvarande rådhusrätt ingifna stat upptagit i vore svarandens egne och ej anginge LitmannoWitz, ty ock då sålunda måste anses lagligen upplys att svaranden för egen räkning fö tedda räkning: Bursten o: son här i stade varor, men sva icke burit, Ire visat aft han här eller i j annorstädes i riket erlagt stadgad berillningsafå gift, prölvar poliskammaren med Stöd af 16 5 2 mom. i nu gällande berillnin den 8 Jan. 11564 rättvist döma Rawitzer att få mnda försoelse böta 590 rdr, hvarjemte och då af företedda räkningarne framgår att ifrågavarande utboring ett såväl 1863 som innevarande år, svaranden förstas erlägga föreskrifven bevillning för 3 mån. förstnämnde och för en månad innevarande år med tillsammans 140 rdr rmt. pa Blandade ämnen.