Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 10 november 1866, sida 2

händer. Stackars Maddalena! Jag hade nästan glömt henne. — Fruktande att väcka henne medan dörren ännu var öppen , gick jag försigtigt öfver henne, stängde dörren efter mig 3 och vidrörde sedan hennes axel. — Maddalena, hviskade jag. Maddalena! ken rörde sig eller talade. Jag böjde ned och fattade hennes hand. Den var kall som marmor och lika tung. En is sning genomfor mig vid viddu? Hon svarade ändå icke. Jag böll lampan till hennes ansigte — hon var död. Idalcna! upprepade jag, sofver