Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 10 november 1866, sida 2

Srerges försvarsväsen, ordnadt på grundsatsen af allmän värnepligtManskapets öfning. Frågan om manskapets öfning spelar i vårt armå-väsen en så stor rol, att den ugör icke blott en verkställighetssak, utan af en principfråga. Det är nemligen ör denna öfnings-skull man håller de s nde armberna; det är derför man ägger manskapet till kaserner och läger mder åratal; det är fördenskull folken ligna under bördorna af sin militära föraltning. Det läter sig ej förneka, att ja anledningen dertill ligger väsentligen deri, att nan låtit i de militära öfningarne ingå nånga rentaf onyttiga saker samt att vid em gjort sig gällande ett pedanteri, som väl gifvit i någon mån vika för den praktiska ;rfarenheten i hvarje krig i nyare tider, nen som dock ännu hänger mycket vid rela det gamla systemet. Äfven männen if facket finna nu många af de gamla xercishistorierna, t. ex. i fråga om liktiliga laddningstempo, ,tummen på skrufren, m. m. orimliga och löjliga; men innu betrakta de såsom hufvudsaker myccet, som i krig vore dels oanvändbart, lels af förderfligt, om det iakttoges. Det har emellertid varit, för att kunna ullfölja ett sådant falskt system, som det nyckna exercerandet ansett ända till den srad angeläget, att en trupp derförutan msetts rentaf oduglig. Derföre har man yckså nödgats påyrka de långa öfningsiderna, kasernlif och andra förderfliga sting. Men vi måste nu gå in på en annan Vid manskapets öfning i de på allän värnepligt grundade armterna måste man fri sig från allt oväsentligt i den d5exercisen, för att strängt hålla för e ändamäl allena, hvarför detta förarsväsen fimnes till, nemligen FrigetAllt hvad dit hör måste läras och inöfvas; allt hvad dit icke hör måste bortkastas, eller åtminstone sättas i andra rummet. Den nyare krigskonsten ställer anspråk på en trupp, som innebära något helt annat än hvad som tillförene ansetts vara hufvudsak. — Alla nyare uppfinningar i kjutgevär, m. m. hafva kullkastat det gamla maskineriet. De komplicerade manövrerna, de räta linierna, den stela hållningen, de mekaniska handgreppen, med. strängaste samtidighet och precision — med ett ord just det som utgjort allt hvad trupperna hittills fått lära och som utgjort exercis-furstarnes stolthet, är i krig af platt intet värde. En trupp, som inför fienden iakttoge allt hvad den sålunda inlärt, vore alldeles oduglig. (Vi erinra om det förr anförda slående cxemplet med ryska kavalleriet, kejsar Nikolai stolthet, under Krimkriget, mot general DÅllonvilles hussarer). Undersöka vi deremot hvad den nyaro krigskonsten af en trupp verkligen kräfver i fråga om militärisk öfning, så möta oss följande egenskaper: utvecklad kroppskraft till rörlighet och, styrka, manöverfärdighet och vapenöfning. Den vapenöfning, som erfordras, består i skjutfärdighet samt fäktning med bajonett eller svärd. (Våra gamla handgrepp utgöra ingen vapenöfning.) Manöfverrärdigheten ligg er i truppens förmåga att röra sig på ett uniformt Sätt att hålla väl tillsammans, så att uppkomna luckor hastigt och utan förvirring fyllas, samt att kunna hastigt sammandragas och utvidgas (deployeras). Den samlade bataljonen skall äga stadga och elasticitet. Till kroppskraftens utveckling höra gy. mnastiköfningar i böjningar, språng m. m. Till det hela hör ett öfvadt öra för befälets kommando och vana att genast handla derefter. Vid all denna inöfning är det hufvudsak, att truppen förstår hvad den gör och känner ändamålet med hvad den lär. Så inläres allt med större uppmärksamhet och säkerhet. Så utbildas tillika manskapets omdöme och förstånd i allmänhet. På samma gång böra äfven hos truppen de moraliska egenskaperna af frimodighet, kallblodighet, sinnesnärvaro och ordningssinne väckas och lifvas. Förståndets och karakterens egenskaper höra alltså hos manskapet ej qväfvas, för att uppgå i den enda dygden: slafvisk lydnad, utan fastmer på allt sätt höjas och förädlas. Så länder en god militärisk daning en nation ej till förtäande (må uttrycket ursäktas), utan till upplyftning. Så bör denna daning ingå i den allmänna uppfostran, ej blott i den specifikt militära. Alltså böra militära öfningar införas i alla goss-skolor, om möjligt såsom daglig ymnastisk ösning. Särskilt bör detta kttagas vid alla högre elementarskolor, i hvars högsta klasser tillika en och anDR