fyllt 22 år, och Fernande, ännu icke 20 år. Om vintern bor modren med döttrarne i Paris; sommaren tillbringa de på landet. Bland deras slägtingar äro två bröder de B., af hvilka den ene, Ludvig, är kassör på ett handelskontor, och den andre, Fredrik, underlöjtnant i ett infanteriregemente. De äro kusiner till Elise och Fernande. TI fjol vintras hände det, att löjtnanten, som låg i garnison i Paris, var en mycket flitig gäst i fru X:s hus; han älskade Fernande och hans kärlek besvarades. I trots af all möjlig törsigtighet för att dölja detta för fru X., upptäckte dock denna hemligheten och lät vid ett lämpligt tillfälle Fredrik veta att hon aldrig skulle gifva sitt samtycke till hans förbindelse med Fernande. Den förtviflade löjtnanten måste upphöra med sina besök, och fru . med sina döttrar lemnade Paris. Men kärleken r uppfinningsrik. Fredrik och Fernande funno utvägar att inleda och underhålla en brefvexling med hvarandra, och detta befästade ännu mer deras ömsesidiga kärlek. Lojtnanten låg med sitt regemente i en stad i nedra Seine-departementet, då han i ett bref från Fernande blef underrättad om, att fru J. och hennes båda döttrar skulle flytta in från landet och på en bestämd dag inträffa i Paris, med ett tåg på östbanan. Fredrik bad straxt om permission, som han också erhöll. Efter att hafva anländt till Paris gick han först till sin bror och larade för honom, att han beslutat skjuta sig, ifall han ej kunde förmå fru X. att gifva honom Fernande till hustru. De båda bröderna öfverenskommo då att bortföra den unga flickan. De hyrde en täckvagn och sade till kusken, att de hade order att utföra en svår och vigtig embetsrättning, hvarföre han blindt skulle åtly da deas befallningar. Kusken trodde dem vara två tjenstemän, tillhörande hemliga polisen, och att han alltså var pligtig att lyda dem. Man beger sig till bangården. Klockan 1 kommer tåget och med detsamma fru X. och hennes döttrar. Medan modren väntar på att få ressakerna ntlemnade, gå de båda döttrarne utanföre stationsbyggnaden; straxt framkomma Ludvig och Fredrik till dem, taga Fernande med sig och låta henne stiga in i täckvagnen, som höll der bredvid och ögonblickligen far åstad med alla tre. I samma ögonblick, som vagnen far bort, kommer fru X. och blitver af Elise underrättad om hvad som förefallit. Förtviflad och utom sig sjelf börjar frun springa efter vagnen, under det hon ropar: , Hjelp, hjelp! De bortföra min dott Flera personer började också springa efter vagnen, men den var allaredan så långt borta, att det var omöjligt upphinna den. Emellertid började kusken blifva ångerköpt och trodde sig vara medhjelpare vid en stor förbrytelse, hvarför han kunde blifva straffad. Han stannade derföre tvärt och ville till och med vända om; Ludvig började en ordvexling med kusken, och derunder stego Fredrik och Fernande ur vagnen och skyndade bort. Medan Ludvig ännu stod och underhandlade med kusken, hunno fru X., Elise och några polisbetjenter fram till dem. De båda flyktingarne voro emellertid försvunna och hafva sedan dess ej kunnat finnas; men Ludvig blef aresterad såsom medbrottslig i enleveringen. Detta äfventyr nödgar säkerligen fru X. att gifva sin dotter åt löjtnanten.