Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 7 november 1866, sida 3

Minne af ö:te November-qåvällen. Solen mot hafvet sig sänkt och dagen slutes så Ä sakta, Stjernornas strålande här tändes på mörknande pell. Mägtigt i själarnas djup då stiga de manande känslor, Mägtigt derinne står upp minnenas kraftiga röst. Tankarna flyga nu hän till längese n bortflydda tider, Fäderras minnen stå upp, väcka vårt sinne till Ä fröjd. Sekler ha svunnit i hast, sen på Lutzens blodi sl Svenskar med mod uti bröst föllo för tusendes : frid. Dock med ovanskelig glans än stråla de herrlig bragder, Ännu de väcka i oss fosterlandskärlekens eld. nnu vi minnas de dimmiga fält, de hotande leder, Huru för middagens sol töckniga, dimman flyr ort, Se huru härarne der ,.i vrede famna hvarandraHöra ur blixtrande gap tusende dödarnes dån, Se hur de hastigt glesnande leder, än vika, än segra, Huru vår ädlaste kung faller för kulornas mängd, Skåda hur uti de stridandes blickar nu blixtrar framljunga, Höra ur hotande mun hämndens förfärliga ed, Och hur med mera än mensklig kraft uttröttade männer Bryta med tårar af harm in uti fiendens hop; Se huru slutligen ock, då nattliga skuggan sig breder Ned öfver likbetäckt hed, ned öfver klagande män, Huru bland högar af döda en flitigt sökande skara Finner i stjernornas sken fallen och bleknad en kung, Ack! när i själarnes djup så heliga minnen framSväller i underligt lopp känslornas eviga ström; Känslor af vemod och sorg, men också af underlig vällust Fylla vårt bäfvande bröst, rycka från stoftet oss hän. Lifvom åter i oss då fädernas herrliga bragder, Bragder från tider som flytt, bragder från hjeltarnas dar, Lyssnom till häfdernas mägtiga röst, som ropa till oss om Strider, som fäder ha stridt, blod, som flutit en gång, Flutit på Leipzias ödsliga slätt, Jå Lutzens. på Narvas, Och ur jordenes famn klagande ropar oss an. När uti aftonens stund vi skåda do strålande gijernor, Höra hur sasande vind qväder en mimenas sång, ålad af Då der framme vi skåda vår Skåda hans ärliga drag, skåda hans kämpagestalt. Och uti rymden går ut en såag, nhiorande. kraftig. Sånger ur manliga bröst ljuda i mörknande natt. Må med hijelten da, som fordom på striderna . slätter Höjande blicken mot skyn, höjande också sin röst Ropte: framåt! i Herrans namn, till lösen vi ropa: Framåt! på bragdernas stråt, framåt! på bildingens ban.