letta till salu åt der anställde handelspetjenten A. I. Malmgren, hvilken köpte jernet för 1 rdr 16 k., men som han vid tillfället icke hade pengar, pad han säljarne komma tillbaka längre fram på dagen. Någon stund derefter kom förre artilleristen Ljung tillstädes och förklarade högljudt att ingen annan än han finge uppbära pengarne, enär ret tillhörde honom. På fråga af Forsman, som ände Ljung såsom tjufaktig sedan denne tjenat vid artilleriet, hvarifrån han fått jernet, svarade Ljung, att det uppfiskats ur vattnet midtför nya ackhuset. Då jernet var nytt, icke rostigt och Vvorsman kände märket å detsamma, fann han denna uppgift vara sanningslös och anmälde förhållandet hos hr Alpen. Körner uppgaf att han icke haft någon del i försäljningen, utan endast på begäran ar Ljung och den af Forsman omnämnde karlen, som var en vid namn Sven Magnusson, biträdt dessa att från ett ställe bakom Gasverket, bära jernet till lumpkällaren. Malmgren medgaf att han köpt ifrågavarande jern till det pris, som uppgif vits, men att han icke aft anledning att tro det vara stulet, helst dylikt rekom till fö ljning i lumphandeln och kändt vore att sådant jern uppfiskades ur vattnet. Ir Alpen anmärkte att Mal köpa jernet till ett sådant 1. af dess värde och det vattnet, han gvilkorligen var tjufg gren måtte Al a Då Ljung och Sven Moa annat tjufnadsbrott upp: åste ha funnit att det att Malmulsson och Körner äfven i poliskammaren. 7 Aklag. anmälde, att någon vidare be t nämnts angående den sjöman Körner haft på sig å Persons värdshus, icke vore att tillgå. Körner och Carlsson vidhöllo fortfarande hvad uppgifvit och ville icke bekänna någon ting viare. Derefter företogs saken om tackjernsstölden, då Forsman vid påseende af Sven Magnusson förklarade att det var samme person, som varit med Körner i lumpkällaren, när försäjningen uppgjordes. Ljungs yttrande att ingen annan än han skulle uppbära betalningen, hördes äfven af en arbetskarl Johansson, som då var anställd der. Ljung förnekade att ha haft någon del i tackjernsaffåren, eller att ha yttrat sig såsom Forsman berättat, men han hade sett Magnusson och Körner bära jernstycken till lumpkällaren. Körner påstod, att Magnusson anmodat honom transportera jernet, som Tagi 8 utanför enin hägnad plats vid Surbrunn, dervid Ljung äfven varit behjelplig. son nekade till en början, men då han nan igenkände honom att ha varit med i källaren, ti lstd han sig jemte Körner och Ljung ha ditburit jernet, dock ville ban likasom Körner icke vidgå att detta tagits ä upplagsplatsen innanför planket. Båda målen remitterades derpå till rådhusrätten hvaremellertid samtlige tilltalade förvaras i cellfängelset. — Slagtaren Olof Hansson stod i går inför poliskammaren anklagad för det han d. 24 sistl. Oktober mellan kl. 6 och 7 på eftermiddagen å Husargatan i Haga velat med våld fråntaga konstapeln AJ: 46 Ekberg en anhållen person, som var slagteriidkaren A. Be t, hvilken, öfverlastad af starka drycker, delat några fruntimmer och icke kunde efter tillsägelse förmås att i stillhet begifva sig hem, hvarför han af Ekberg blef tagen i förvar. Hansson förnekade angifvelsen och sade att han tyckt sig böra hjelpa sin husbonde, hvarför han fattat tag i honom, men icke rört vid Ekber; Då vittnen påkallades skrek Hansson öfverljudt att han jäfvade dem, innan han ännu visste bvilka s voro. Sedan vittnena blifvit 1 och af berättelser inhemtats att angi var grundad, syntes Hansson helt och hållet förlora koncepterna, ty han pratade hvarjehanda tokigheter, bland annat att han aldrig varit på det ställe, der händelsen timade, hvilket väckte munterhet hos åhörarne. För målets vidare utredning skulle flera vittnen höras, hvadan detta uppsköts till an dag, men Hansson Jarades skyldig träda i häkte. — Nämnde slagteriidkare Bergquist hade låtit inkalla samme Poliskonstapel EL: berg med påstående om ansvar å denne för det han vid samma tillfälle den 24 Oktober skulle ha slagit omkull Bergquist, hvaraf blånad och blodvite uppkommit, dervid Bergauists kläder äfven sönderrifvits, hvarför han fordrade i ersättning 30 rdr. Angifvelsen bestreds af Ekberg. Sedan en mäng vittnen blifvit hörde, hvarigenom upplysts att E berg icke förgått sig genom något obeh utan att det varit Bergquist, som i rusigt vållat hvad som tilldragit sig, blef Ekberg frikänd, men Bergquist ålades att betala samtlige vittnena med 1 rdr 25 öre hvartdera.