et menligt inverkade på jordbrukets verkliga förkofran. Under sitt tillbakadragna lif på Berga följde han händelsernas gång med ungdomlig itver. Till Aftonbladet insände han stundom uppsatser i dagens frågor, författade med lika mycken skarpsinnighet, som värma. Det sista tillfälle, då han deltog i en offentlig angelägenhet, var vid det sednast företagna valet till riksdagsman inom domsagan. De svåra kroppsliga smärtorna hindrade honom icke att såsom elektor komma tillstädes. I ett varmt tal till elektorerna lade han dem på hjertat att välja rektor Siljeström, såsom den bäste inom domsagan, till hvilken de kunde ställa sitt förtroende. IIr Siljeström blef också vald. Då valet öfverklagades på grund af formfel. skref Sahlström: tan tvifvel blir valet upphäfdt; men jag kan ej föreställa mig att de blifvande valmännen skola åta förmå sig tt föredraga någon annan för hr Siljeström, ehuru uner att åtskilliga lycksökare skola anden tid Sverges bondestånd såsom ett serskildt politiskt stånd deltagit i vårt lands lagstifthar det haft att uppvisa många ledamöter, fvade med framstående förmåga och som utat ett inflytande på sitt stånd och på de allmänna angelägenheterna, hvilket alltid skall erinras i vår konstitutionela utvecklingshistoria. Men det ingen som i flärdfri redbarhet och ren, osminkad fosterlandskänsla kan sättas öfver Pehr Sahlström, ingen åt hvilken alla partier och fraktioner, äfven de afgjordaste politiska motståndare, måste egna en så oinskränkt högaktning. Frid öfver den ädle och redlige mannens stoft, ära åt hans minne! —