Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 7 november 1866, sida 3

Article Image
det för hvarje minut allt mera sjunkande artyget, som rullade hit och dit på det väldsamaste sätt. Kapten befallde att räddningsbåtarne ulle göras klara; det var ett svårt arbete, men r det var gjordt störtade alla sig i båtarne eller ngde sig fast vid dem, innan de ännu blifvit satta i sjön. örvirringen var nu kommen till sin största höjd: hvar och en kämpade för sitt lif, ångestropen öfverröstade den rytande stormen. En timme hade förflutit under dessa ansträngningar; slutligen, kl. var omkring 6, syntes hela den vida oceanen rundtomkring svälla upp till en enda väldig våg, fartyget sjönk, skyhöga vågor slogo samman ötver det. Evening Star var neddragen i hvirfveln. Två båtar hade hållit sig på ytan, den ena sylld med karlar och ett fruntimmer, den andra fylld af både karlar och fruntimmer. Vid brädgångar och dylikt, som flöto på vattnet, höllo sig några olyckliga fast, och några få lyckades komma fram till båtkanten, men de andra sjönko ned i den djupa afgrund, som uppslukat deras kamrater. Nu drefvo de begge båtarne omkring på den vräkande sjön, på 1 S0 miles afstånd från land, omkring 240 miles från refvet Matanilla, säledes öster om Brunswick i staten Geofgia. Den a båtens öde har en af de räddade omtalat. orton personer voro qvar i båten, efter det den förlorat fartygets kapten, med namnet Knapp, samt ett ungt fruntimmer, hvilka bortrycktes af vågorna. Utan roder, utan kompass, utan mat eller dryck, slungades de olyckliga omkring i fyra dagar och fyra nätter. På tredje dagen blefva två personer vansinniga och sprungo öfver bord, två andra dogo kort derpå. Till all lycka kunde de qvarvarande uppfiska ett roder och gifva båten riktning. De styrde kosan efter stjernorna, i hopp att kunna uppnå Georgias eller Floridas kust. Slutligen blefvo de observerade af ett norskt barkskepp, som vänligt upptog de skeppsbrutne ombord och sedermera, då fartyget var stadt på resa till England, satte dem ombord på ett mötande, till Savannah seglande fartyg. Den andra båten kom efter lång kamp med vågorna till Ferdinanlina; blott två af fruntimren voro vid lif, de öfriga hade dött af ansträngningar och umbäranden. Af 300 menniskor. som inskeppade sig på Evening Star, blefvo blott 23 räddade: de flesta tillhörande besättningen, sju manliga passagerare och två qviniga. Fjorton af de räddade ha i utblottadt tillstånd kommit till Newyork. Öfveransträngningen vid engelska jernvägarne. Orsaken till de många jernvägsolyckorna är, åtminstone i England, till en stor del att finna i den underordnade tjenstepersonalens veransträngning. På ett möte i London, hvari ungefär 500 jernvägstjenstemän och underordnade betjente deltogo, och på hvilket man förehade flera planer att skaffa sig hvila på Söndagen, förkortad arbetstid och högre aflöning, kommo under öfverläggningens gång märkbara saker i daven. Således anförde en stationsbokhållare vid den stora nordbanan, att han hvarje dygn arbetade från kl. 12 på natten till kl. 3 eftermiddagen för en lön af 16 rdr 67 öre sv. rmt i veckan och 19 öre i timman för extra arbete. En skrifvare i en understödsförening för banbetjente anförde, att let alldeles icke hörde till sällsyntheterna att jernbanarbetarne måste arbeta på Söndagarne, så att le under loppet af 6 veckor icke hade en enda lags hvila; ja vid Gloucesters station fanns en man, som på 20 år icke hade haft en enda fridag. Samme talare hade sett lokomotivförare, hvilka i 22 till 23 timmar å rad hade varit på sin post och som hade blifvit så utmattade, att de, medan åget försågs med kol och vatten till en ny tur, hade nedfallit, såsom om de hade varit döda, i mn på maskingolfvet och der legat alldeles känlolösa för regn och snö. I Carlish kände han en an, som förde bok öfver sitt dagsarbete och ilken på en dag, från kl. 6 på morgonen till 6 på aftonen, hade vexlat spår 1,424 gånger samt var så trött, att han, då hans fritimma slog, knapvast kunde släpa sig bort från sitt vakthus. Vid ernbanorna känner man icke till den i England jest brukliga seden att gifva arbetarne halfva ördagen fri; tvertemot låter man der folk arbeta is timmar å rad på Lördagen. Då man läser, itt en eller annan af den underordnade banpersonalen i England har omkommit genom någon vådlig händelse, kan man oftast antaga att denha händelse varit föranledd af den utmattning, som är en följd af öfveransträngning. Den stora eldsvådan i Ouebec elser från Quebec af den 16 Okt. f — Underrätrmäla om den färliga eldsvåda, som samma dag der härjat, att len började kl. 4 på morgonen hos en handlande id Joseph-Street. Det blåste starkt och snart todo 10—12 hus i brand, Klockan half 6 brunno 30 hus, liksom nästan alla i staden byggda af trä, d. half 7 voro 150 hus nedbrunna och med stisande hastighet rasade elden timme efter timme, å att kl. 5 på e. m. då man ansåg sig v. fver det härjande elementet, omkring voro nedbrunna, mer än 25,000 personer husvilla och egendom förstörd för 4 mill. dollars. På Lautreoch Stone-streets, som räknade nära 2,000 hus, stå blott 173 qvar. De brandskadade höra ill Qnuebocs fattigaste befolkning och kunde ej dda annat än något gångkläder. Myndigheterna ranstaltade genast om att en stor mängd tält kickades till Quebec, för att bereda de olycklige kydd under den inträdande kalla årstiden. 20, O00 lollars insamlades på ett meeting dagen efter olycsan för att fylla de brandskadades första behafFlera personer blefvo innebrända. Times uppmawar engelska folket att insamla penningar till de bödstallda. Spelbanken i Travemände har haft en försänsla af det slag, som skall komma att nedslå ila dylika anstalter i Tyskland och som redan nar börjat genom Preussens och Badens aftal om tt samtidigt nedläggande at spelbankerna i Wiesvaden, Homburg och Baden, Oaktadt dess konon först utlöper 1872, hafva dess förpagtare edan nu ingifvit en ansökan om concessionens förängande på nya tio år och till yttermera visso lIbjudit sig att med 4,000 thaler bidraga för anggandet at en gasometer. Men senaten i Lubeck ar gifvit ett afslående svar på denna anhållan. Pansarfartygs sårbarhet. Under nu pågåenle krig mellan Brasilien och Paraguay har en hänlelse inträffat, som lemnar ett nytt bevis på huru värnlöst ett pansarfartyg är gentemot den lömska, iende, som benämnes torpedo (undervattensmina). Brasilianska pansarskeppet Rio de Janeiro, hvilket kostat regeringen 2,700,000 rdr rmt och var flotans stolthet, törnade nemligen den 2 Sept. på en sådan undervattensmina med den olyckliga påföljd, itt fartyget sprängdes i luften. Men ej nog härmed! De pansarklädda fartygen Bahia, Sima, Barros och Ibahy berättas äfven hafva lidit betydligt genom paraguiternas välriktade skott. god syster, ,Söta mamma, får jag gifta sade häromdagen en älsklig femtonårig flicka I sin mor. Gifta dig!,, utropade den förvånade modren. -Hur har du kommit på sådana tankar? — Jo, lilla syster Emilie har ig sett något brö op, och jag skulle så gerna vilja roa barnet, svaadle den tjenstvi ald. systern med förtjusande entsrevisorernas befängda reseräkningar, skurna efter gammaldags rundeligt snitt, ha föranledt den förmodan, att en kommande revision torde komma, att hålla revision med denna revision N.

7 november 1866, sida 3

Thumbnail