Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 7 november 1866, sida 3

eller 5 rår brutto pr lisp. lj ning inom Sverge skulle nettobehållningen troligen uppgått till enahanda belopp, utvisande hvad ej sällan framhållits om de stora svinkreaturens mindre uppskattning på Londonmarknaden, hvarest dessa djur ej gerna böra öfverstiga 15 lisp. lefvande vigt, samt det för närvarande inom Sverge förmånliga priset på denna vara. Fåren såldes ifrån 12 sh. (rdr 10: 63) till 44 sh. (rdr 39: 16) brutto pr st. Såsom synes fortfar tillförseln att vara riklig och priserna mer än någonsin beroende af varans beskaffenhet. Visserligen göres ännu på svenska kreatur någon vinst der inköpspriset stått särdeles lågt, men högre behållning skulle några vintermånaders gödning medföra. Af senast antydda olika tidpunkter för olika länders export, som till följe af våra egna nuvarande förhållanden framstår att tiden ifrån medio af Mars till medio af Juli blir för vår export af nötkreatur förmånligast. Beskaffenheten af våra beten, sättet för utfodringen, afståndet till saluplatsen, skillnaden i assuranspremien m. m. tala för en sådan anordning. Får och svin afyttras med temligen enahanda fördel under olika årstider, förutom får, som alltid stå lägst i November och December. Sistnämnde månad bör i allmänhet undvikas dels af nyssnämnde skäl, dels enär de förut uppköpte och på beten och turnipsfälten ytterligare gödda djuren då inkomma på marknaden. Slättlandet omkring London med dess sedan flera veckor ännu osålda hjordar, synnerligast af får, vittnar derom. Att derföre förnämligast under julen med då ökade anspråk på varans beskaffenhet och med konkurrens af utmärkta djur uppträda med magra eller halfgödda medför lätt förluster, som äfven erfarne salesmen icke ansett sig böra dölja, och hvarifrån försök lunda med skäl afrådes. I stället för dad gödning under ett par månader bör ock bäst återgälda derpå använd utfodring. Kreaturssjukans förödelse, det erforderliga stora behofvet af kött såsom näringsämne och den lifliga importen ha framkallat en allmännare uppmärksamhet på förhällanderna dervid. En liflig strid ännu oafgjord, men som ej har ock börjat rörande köttförsäljningens centralisering uti Londonhall och Newgate, i det att den längre derifrån på stadens yttre gränser boende befolkningen ej sällan måste betala 1 å 1!; sh. dyrare pr stone eller 90 öre å 1 rår 35 för S!; sv. skålp. Märkliga afvikelsen i prisställ ning inom olika orter framstår ock till en del genom olika lokalföreskrifter om kreaturssjukan. Under hela året har priset uti London varit lägre än annorstädes i England, och har t. ex. i Liverpool, Newcastle, Leith m. m. skillnaden stundom uppgått till 2 sh. pr stone, hvaraf en landsman, som egt förbindelse med dessa orter lyckats draga fördel. Detta faktum bör icke förbises, enär fortvaron deraf i flera hänseenden blefve nyttig just för vår export, ehuru förhållandet ej kunnat anleda någon ändring af årets export-åtgärder. Priset för ost såsom förut; uppburen liqvid 52 å 62 sh. ewt. (39 å 49 öre brutto pr skålpund), Smöret fortfarande begä ligt; medförd vara bortslutad ifrån t 126 sh. cwt. (73 å 93 öre brutto pr skålp.) C. A. Hermelin.