Museum hålles öppet från kl. 10 f. m. till kl 3 e. m. — Läsrummet hålles öppet från kl. 10 f. m. till 210 c. m. Musci io tek hålles öppet från kl. 12—1 middagen. 2— Pehr Salilström. KC Den gamle högt aktade riksdagsveteranen Pehr Sahlström dog i Lördags middag kl. half 1 på sin egendom Berga i Wå dinge församling af Stockholms län. VY meddela ur Aftonbladet följande skildring öfver den aflidne: Sahlström föddes den 4 Augusti 1785 i Borås, der fadren var borgare. Vid tio års ålder afbröts den torftiga skolundervisning, som föraldrarne kunde bestå honom, och han nödgades sedan några år åtfölja sin stjufftader på handelsresor. Från sitt femtonde till tjugofjerde året var han anställd i handel i hufvudstaden, då hans principal afled. Anscende sig olämplig för köpmansyrket, lyckades han vinna anställning som skrifvare vid Sparreholm. Derester var han i sju år förvaltare och i tjugotre år arrendator af egendomen Långbro i Wårdinge. Under den sednare tiden inköpte och bebyggde han rusthållet Berga, beläget nära intill Mölnbo station. Ilan hade länge anlitats i och r ortens angelägenheter och länge åtnjutit befolkningens förtroende, då han, 55 år gammal, första gången 1539 valdes till riksdagsman för Stockholms läns södra domsaga. IIans mera omfattande verksamhet inträdde således vid en ålder, då de flesta äro mera benägna att söka hvila. Riksdagen 15840 började under kritiska omständigheter. 1835 års bedröfliga händelser hade äfven uppretat bondeståndet. För att neutralisera missnöjet der. erbjöds talmansbefattningen åt den ÄN aktade Hans Jansson. IIan radtörde sig ÅUmed Nils Persson i Boda och Sahlström, hvilka yrkte honom att ej mottaga platsen på annat ilkor, än att talmannen frikallades från den depraverande befattning, som företrädarne i talmansstolen haft sig älagd. IIans Janssons svar afgafs i denna syftning, upptogs ytterst onådigt, föranledde till nya underhandlingar och bemedlingsförslag, men med den verkan att Hans Jansson bestämdt vägrade mottaga talmansklubban. Efter flera underhandlingar kallades under ståndets bifall Anders Eriksson från Carlskoga till talman, visserligen icke någon utmärkt förmåga, men en redbar man, hvilken, såvidt han förmådde, motverkade den korruption, som så förderfligt hade inverkat på ståudets sj indignet. Redan vid denna riksdag intog Sahlström ett framstående rum gentemot Strindlund, ledaren för det parti, som noggrannt uppfyllde regeringens alla fordringar. Sahlströms sjelfstäåndighet sattes ofta på prof: hans mod togs vid kritiska tillfällen i anspråk af ståndet. Sålunda då underhandling inleddes att förmå bondeståndet frånträda sitt beslut i afseende på den yppade bristen i kabinettskassan, utsågs Sahlström att gemensamt med gra äldre ledamöter begifva sig till excellen Brahe för att undså del af några vig uppl ningar. Sedan dessa meddelats och tillika blifvit antydt. att förslaget om beslutets återkallande skulle väckas i ståndet af v. 2weigbergck. som dittills ansetts tillhöra oppositionen, blefvo deputerade förstummade af häpnad. Men Sahlström tog till ordet och svarade: Att någon inom ståndet skall framkomma med ett sådant förslag betviflar jag, men i alla händelser är jag derom förvissad att ständets pluralitet skall af sin pliat och sitt samvete finna sig manad att förkasta ett så skymfligt f Det framkom icke heller Vid samma riksdag väckte Sahlström sin första motion om en förbättrad folkundervisnir Den mottogs med ovilja af många inom ståndet; åtskilliga angrepo honom på det oförsyntaste och frågade om han ville göra allmogens söner till sockenskrifvare (han hade innehaft en sådan befattning inom den kommun han tillhörde) i stället för till dugliga arbetare? , Härpå får jag svara, utlät sig Sahlström, ,med en annan fråga: Åro då de bland eder, som icke kunna skri bättre arbetare än de, som kunna föra pennan, och viljen I att edra söner, om de blifva kallade till folkombud, skola känna blygseln öfver att med svårighet kunna skrifva sitt namn? Sådana argumenter retade, men verkade. Han fortsatte alltjemt under de följande riksdagarne att verka för folkundervisningen, och hans motioner och yttranden i denna riktning äro mästerstycken af enkel vältalighet och skarpsinnighet. Mot slutet af samma ri idtog Sahlström en åtgärd, som, emedan den ut; ck från bondeståndet, väckte ett ofantligt uppseende. I ett ingifvet memorial klandrade han strängt statsutskottets förfarande att från votering i förstärkt utskott utesluta åtskilliga af de mindre anslagsposter, som bondeståndet beviljat för statsbehofven, ett förfarande som han ansåg grundlagsvidrigt. Han yrkade rättelse häri, och om ej så skedde uppmanade han ståndets ledamöter att ej deltaga i voteringarne inom förs ta utskottet. Memoriolet gillades enhälligt af ståndet och blef af dess fiesta ledamöter, till yttermera säkerhet, undertecknadt. Hrarker talmannen eller sekreteraren hade något mot det: samma att invända. Men efter ett par dagar hade den fintlige Strindlund så bearbetat ståndet, att de utsedda Jedamöterna i förstärkta utskottet förmåddes deltaga i voteringa 5 öm beklagade till protokollet, att stå ofeusvarligt förfor, och protesterade ut en åts rd som kunde medföra de betänkligaste fO f. I likhet med så många andra h af den politik som konun ären af sin regering. För all gorna som då infördes Sahlström öljde de första de stora reform töm en ifrig föreSpråkare. Ian i d. talmannen Hans Jansson och Anders ILi! 1 i 1546 års representationskomitt, der dessa, med prof. Wingarist och rtau till föregångare, kämpade i åz mot den på sin höjd halfliberala majoriteten. Samma åsigter som Sahlström der hyllade blef han alltjemt trogen, verkade för dem i tal och skrift med den stora energi som han egde och, som han yttrade i ett bref till den som skrifver detta det gladaste ögonblicket I hela mitt lif var då jag mottog underrättelsen att representationsreformen segrav. TI hvarje vigtig fråga som förekom yttrade han sig kiart och bes ämdt, ständigt i frisinnad anda. Han var en sträng hushållare med statens medel, men sparade med urskiljning. . Han hyste stor fruktan för den skuldsättning som jernvägs byggnaderna skulle ådraga staten. Mot örmlandsbanan uppträdde han n d mycken ifver. och yrkade att om den skulle anläggas borde jordegarne utan ersättning åtmins utetå den mar som ej utgjordes af åker och äng. I den ystnir cd handlade han ock då jernvägen drogs öfver bans egor. Han skref och talade ledigt: hans araumenta4ion var skarpsinnig, kraftfull och bevisande. I egde en utmärkt lörmåga att uttrycka sig kort och hans repliker voro ofta förkrossande, uta att vara såraude. I hans yttre låg något imporo rande, som ingaf både vördnad och förtroer Han sökte ingens gunst och bestraslade och af jade skoningslöst de intriger gom spelades inon ståndet. Ä Med 1856—58 årens riksdag afslutade han si! verksamhet såsom representant. Han hade reda då angripits af ett lidande. som ökades med åren och som förbjöd honom all rörligare verksamhet Efter riksdagens slut för attade han en karakteri Stik öfver den riksdagens bondeständ — ett m sterstycke i sitt slag. Den som nu skrifver han nekrolog fick i uppdrag att supplera arbetet me Sahlströms even karakteristik. Lägg ej fingrarn emellan — sade kan — betrakta mig som vore ja död och ställd inför opinionens domstolEfter den första riksdagen som han bevistad och gedan efter hvarje af de följande lät han tryck OM Po aala hland sina kommittenter en öfversigt a